Yuniku

Den är inte riktigt klar, har lite att göra fortfarande. (:

.... Att en bakterie har förstört yumeland. Obeskrivlig smärta må jag säga att jag har haft. grät minst 15 timmar.... :/
Fick ringa sjukhus och allt.






.... Meeeeeeeen gissa vem som återhämtar sig fort? :3

Jag skulle vilja bli lite snyggare, jatack.

Manus till intervjuen för
Leonardo Da Vinci
skriven av: Towa och Sarah ES08a

J: Hej och välkomna. Idag ska vi intervjua Leonardo da vinci, en av dom mest kända konstnärerna i historien. Välkommen Leonardo.

L: Tackar, man tackar.

J: Du har gjort en hel del i ditt liv, men låt oss börja med fakta. Vart föddes du? Och hur var ditt liv som ung?

L: Jag är född i Toscana, som ligger lite utanför Vinci, 1452, den 15 April. Uhm, när jag var ungefär fem år så flyttade jag och min far, Ser Piero, närmare Vinci. Fast vi flyttade senare vidare till Florens. Där fick jag lära mig mycket poesi och sjunga. Jag insåg i en väldigt tidig ålder att jag var intresserad och hade talanger så jag blev en av Anddrea del Verricchio lärjungar. På den tiden fick man gå utbildning. Bara dom som hade talang och jobbade hårt förtjänade att bli nämnd som mästare. Det slutade med att jag blev, så kallad, mästare och medlem p S:t Lukasgillet.

J: Mm, Intressant. Dina målningar, många av dom är mycket väl igenkända i alla länder. Berätta om dina målningar och dess bakgrund.

L: Jag har gjort en del kända målningar. Men ack, hade jag ingen ork till att fullborda dom. Slutade oftast med att kunderna var besvikna. En av dom som jag har gjort var ju Mona lisa. Tog ungefär 4 år att göra klart den. Nattvarden, där jesus äter och dricker med sina tolv lärjungar innan korsfästningen, den gjorde jag klart 1498, men den gjorde jag direkt på en stenvägg, i ett kloster, tyvärr så den flagna den av väggen.

J: Du levde ju ganska mycket ”före din tid”. Vad menas med det?

L: Jag hade mycket idéer. Jag skissade motorer och helikoptrar. Men det var tyvärr för avancerat för min tid så inget såldes eller fullbordades. Jag var också inne i kroppen funktion ett tag. Och jag har fått mycket beröm för dess skisser.

J: Ja, ”Den vitruvianske mannen”. Eller hur?

L: Ja, precis.

J: Du har verkligen haft ett intressant liv och upplevt mycket på så lite tid. Litteratur, biograf ochh vetenskaplig verksamhet. Kanske lite oartigt att fråga när du dog?

L: Nejdå! Jag dog år 1519 i frankrike.

J: Det har varit en ära att intervjua dig. Jag får tacka för oss och tyvärr säga adjö till vårann världskända Leonardo da Vinci.

L: Tack och adjö!

J: Adjö.



Egentligen bara skriven av mig. Men towa hjälpte mig med ett prov så vi gjorde en deal.

Vår doftar ur mitt fönster, och det blir kallt. Dofter som transporterar mig tillbaka. Jag omfamnar mig med en filt och kan inte låta bli att tänka på förut. Medans fåglarna flyger nyfiket fram till balkongskanten, flyger jag tillbaka i tankarna. Jag kan göra saker nu, som jag aldrig förut skulle kunna tänka mig någonsin göra. Tänk hur man kan må som barn, eller ung. Jag själv var full med hat mot mig själv, och ville inte inse att jag var annorlunda. Jag tänkte för mycket, jag tänkte fel. Ingen självförtroende, ingen självsäkerhet. Fy fan.

Det är nu över. Jag är ganska nöjd med hur saker är. Känner mig lite fri.
Visst. Finns blemer som jag klagar lite över och har väl lite svårt att inse att folk kan tycka bra saker om mig. Jämnfört med förut, så klagade jag på allt. Det kanske inte kom ur mitt kakhål. Men det pågick ständigt i mitt huvud. Jag klagade inte på andra, bara på mig. Värsta gollumen, liksom. Men nu vågar jag.
SCREW YOU GOLLUM, ehehehe. :-D

Jag vågar att säga emot, utan ett slag i bröstet och tårar. Jag vågar göra det jag känner, utan tvekan. Jag kan vara impulsiv, utan ånger.
Jag kan vara jag, utan att må skit.

Vaknade till denna. Mysig :*

Glömde att lägga upp fredags bilderna! Ih!

Min första helkropps-utanhuvud-posering? Och för jag är en sexy mama? ELLERRrrr?

Mår inge alls bra idag, så jag stannar hemma ifrån skolan. Jag har fått en kalv. Eller ja, min är den inte men jag är den enda som är villig att ta hand om vårann lilla valentina. Hennes mor är en jäkla kossa (yarly) fyfan alltså ): Men Valentinna är den sötaste kalven hittills. Hon toppar snowbell! :*

Jag är ganska BRUTALT mätt. Känner mig som Yabba the hutt ifrån starwars. Srsly. Jag åt ett par bitar honungsmelon och chokladdryck till frukost och läste lantliv. Mys, mys.  Sen efter ett tag käkade jag pizza. Och drack cola. Sen hittade sarah lilla en chipspåse i skattegömman :3 Och drack fanta. Sen kom mor hem. Lagade mat för första gången. Och den var god för första gången. Hur vet jag det? Jo för jag ÅT UPP DEN. Inte allt, men jag smakade lite..... tjockis-sarah ellerrrrrrrr?

Uhu, dont judge me.


Jag vill lära mig japanska. Och jag vill bli vacker :* Och jag vill till Japan, och jag vill se världen. Och jag vill ha en valp. Och jag vill träffa valentina igen. Och jag vill ha armmuskler. Snart kan jag srsly börja flyga med mina gäddhäng. :'D

Ehh, ska redigera lite bilder nu. Kommer nog ladda upp det först.         




Såhär känner jag mig när jag ska nå saker ifrån sängen:

Så klockren katt. Så söt :*

... Den förvirrade flickan. Med feber och migrän. Och kan inte sluta tänka.

Skriver mer imorgon. Puss.

Idag började jag 09:05, gick till skolan lite tidigare för att heja på Bizz. (KÄNN DIG HEDRAD) Hehe, Skojja ba'! Ne men, jag gjorde det och det hann jag. Sen så snackade vi om skattepengar hela dramalektionen. Jag är en sådan person som kan inte sluta diskutera om problem och orättvisa. Om någon gör nått, eller säger nått, som jag anser diskutionsbart. Så då diskuterar jag. Så bra som jag kan, för att göra skillnad eller ja, bara diskutera.

Sen så var det Engelska. Narnia, narnia, narnia. Sen så skulle vi ha klassråd, men jag gick på modevisning istället. Var bra men lite trist. Fanns lite kläder som var stiligt. Annars var det ju bara spinkiga tjejer och klassens snyggaste killar. Typ. Fast på en snubbe såg det ut som att han hade tuttar. Fast det var muskler. Och han hade en rätt så feminim midja.

Sen mot stan, med Stina! :* Vi käkade sallad, letade hårfärg och testade kläder. Jag gillar Stina. Hon är NAJS :* SÖTBUBBAN! Meeeen, hon lämnade mig så jag gick en stund själv. Det är såklart helt okej. För hon skulle till bussen. Men ja, då köpte jag värsta långa knästrumporna. IH :*

Sen stack jag hem och färgade håret, och pluggade. Och lagade världens godaste mat åt min bror. Han blev ganska BRUTALT nöjd. Min familij älskar mig. PUSS på dom.

OCH PUSS PÅ VÄRLDEN.

jag vill haaaa underrrklääääderrr, skooooooorrr och kloooocckorrr:





UNDERKLÄDER<3

Som sagt. Färgade håret och det ser ut som BAJS. FREDAG BLEV DET FÄRGNING IGEN :*

röd, röd, röd.

Lite sena tisdagsbilder.

Alla gånger jag har sovit bredvid en kille. Nu låter det som att det har hänt flera gånger men nja.... Några gånger iallafall. Men ja, brukar alltid vara så att dom håller om en tills dom vill sova och man sover på varsin sida. Med en kvävande tomrum mellan varann. Jag har alltid fått ångest när sånt händer. Jag vill inte vara klängig heller. Men jag blir verkligen besviken. Jag får en "Släpp mig aldrig"-känsla. Hänt nångång att en kompis har hållt om mig. Men kompis är inte samma sak.... Iofs var det en kille, men vi är ganska mycket kompisar.

Känslan att vara trygg är den bästa. Att vara i någons armar och bara bli omfamnad. I värme och ro. Nästan så att tiden stannar. Fast... Den går egentligen mycket fortare. Som i rymden.

Men ... Får man fråga varför? ...

Jag vill iallafall vara i rymden när jag sover bredvid någon. Jag vill slippa tänka "Släpp mig aldrig".

Men som sagt. Önsketänkande.

.... Sen har jag ju valt att vara ensam också. Men i det förhållandet så fick man inte vara "i rymden" när man ville.

Skitsamma. Lite abstinens bara.

 Godnatt världen :*

(Tisdag)

Jag hjälpte mamsen att bära möbler, vaktis var och kollade lägenheten för jag ska ju flytta. Sen stack jag till skolan. Var bara på Naturvetenskapen. Annars satt jag och töntade med mina böcker. Jag GILLAR BÖCKErrrrr. Massa. Jag errr en tönt yo. Men ja, sen så var det bara och träffa Bizzen.

Jag hade det sjuuuuuuukt trevligt. Jag skulle sova över hos Bizz. De första man fick träffa var hans lilla syster, Amy(?), urgullig tjej och hans mor, Monic/ka. Uuuuurhäftig morsa. Sen fick jag träffa  Hans far, Bonny. Uhm. Vi gick ut och gick när det blev mörkt. Fick se en jäääätte fin måne och massa stjärnor. Och Venus..... Tror vi. Och mina ben kändes hel skumma. Pga kylan. Vi gick till hans farmor, som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Där fikade vi och var allmänt sociala. Uhm, sen gick vi hem. Fick se månskenet lysa mot snön. Jätte fint. Och sen kollade vi på "Låt den rätte komma in", den var bra. Fick träffa Bonnica en snabbis. Och sen så sov vi. Efter filmen.

(Ni märker att jag är verkligen på humör med beskrivningen? Och, och, och, och)

Jag sov inge bra, eller jo. Jag sov bra, men jag vaknade jätte ofta. Engång var pga en dröm. Som var halvt jobbig.
Men äsch. Och jag var förvånansvärt pigg på morgonen. Om det skulle vara hemma skulle jag dött litegrann. Men ja, tog bussen till skolan, han gick till skolan, jag gick hem. Hämtade gymnastikkläder och satt vid datorn. (Se Onsdag)
Uhmmmm.... Sen stack jag hem. Efter gymnastiken alltså. Sen, efter lunch rasten, var det skola. Igen.
Jag var ju super duktig som vanligt.... Ellerrrrrrrr.... Ne, men efter jag hade slutat sista lektionen så träffade jag Bizz. Lite timing. Efter han hade blivit hämtad så stack jag och tränade på Engelskaprovet. Sen så fixade jag med ledighet inför Japan. Det accepterades. YESSSSSSSSss!!!

Och nu sitter jag här. Färgar håret, lite sådär impulsivt. Kommer bli skeeeetans fult.

Och jag glömde min bok i skolan.

FFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUuuuuuuuuuuuuuu!
(Onsdag)

Okej, jag gillar Bizz. Han gör så att jag känner mig som 13 år igen. Då man kvävdes av blyghet och blev nervös av bara tanken. Jag vill inte starta på ett nytt förhållande. Jag vill ta det lugnt. Hoppas alla förstår. Att allt går så fort. Känns som att det var länge sen jag var med Kennet. Jag är lite amased att jag återhämtade mig så fort. Men jag gillar att vara självständig. Och jag gillar att vara i mina egna tankar.  Jag är en ensam varg med många stigar och jag blir förvirrad.

Nu  börjar flyttningen arta sig. Som sagt, jag ska flytta till strömsbruk. Till mina föräldrar. Sa bo där över sommaren. Förhoppnings vis så hittar jag ett ställe att bo på. Men vi får se vad som händer. Ska bli både kul och negativt att få bo på landet. Tur att jag flyttar dit mot vren. Slipper  jag kylan. BRRRRRrrrrrrrrrrrrrhhhhhh.

Men jag hade det trevligt igår, bizzen :*





Kommer hem snart och ja, då kommer jag skriva lite mer. Har engelskaprov också. TUSAN ):
 

Snacka om trött. MYT-MÅNDAG ÄR INGET JÄMNFÖRT MED TISDAGSMORGON  ):

låt mig vara, låt mig vara, låt mig vara.



... Det är allt jag vill få sagt.

LITE VÄL STOR BILD


... ska fixa en ny... sen.

Skriuver en blogg också...

sen. PUSS.

                               Idag har det varit JÄTTE UNDERBART BRA! :-D

Började klockan 9, hade bild i ca 3h. Vi skulle göra porträtt och det är min specialité. Men jag tror att min bildlärare skröt för mycket när jag sa att jag ahr redan hållt på med detta i nian så jag ville börja direkt med det. Men hela nian, målat ansikten. Hört samma sak om och om igen. Men hon insåg att jag visste redan när jag var klar. Och Amanda ritade fram, slumpmässigt, en skådespelare. Jag var rätt amased! :-D

Sen var det lunch. Fisk, blä, blä. Sen var det två timmars hål. Gjorde klart ett diagram som blev AWSOME! Tror matte gillade den skarpt. Och sen Matte prov. Gick väl bra. Lite väl enkelt. Fast jag fick hjärnsläpp på två av frågorna. Men det är lugnt. För jag svarade rätt på alla dom andra. Yesss.

Sen efter jag hade slutat, stack jag hem. Käkade. Blev inte direkt mätt av fisken. Sen så rätt som det var så skulle Bizz-bubben våldgästa oh mighty yume-area of videogames och spela GH.

Det flöt på. Bättre än andra gånger jag har spelat med snubbar. Iofs har det varit fighting spel då. För då har dom antingen blivit sur för att bli spöad av en tjej eller så är dom äckliga och skryter.


Men inte, Bizz, nej. Hur trevlig som helst.

Vi hann fika med min avbrytande mor och skygga bror. Hon avbröt vad man än sa. Snaaaacka om jobbigt. Man ville stoppa en muffin i munnen på'na varje gång hon öppnade käften när man själv gjorde det. Men det var trevligt endå. Fick oss en rejäl tidsfördriv. Sen så visade jag Osu! Tatake! Ouendan!, Första, till Bizz. Jag sa att det var lite beroende framkallande. OOoooooch det var det. Slutade med att han lånade hem det.

Men ja, sen fick han kila. Vi båda har väl saker att göra. Speciellt jag. Usch, usch.

Imorgon har jag dramaaaaaa. Det är rätt roligt. Kanske kommer hinna och säga hej till Bizzen. Han har drama samtidigt, bara en annan lärare och så. Ska också, förmodligen, vara med bästisen Sebbe och kolla på film eller nått. För han har säkert SUPER tråkigt. Vad jag ahr märkt. Men jag ska dra på teater visning också. Får väl se vad som händer. Vad vet jag liksom.

Kommer somna gott inatt iallafall!

PUSS PÅ VÄRLDEN :*

Dom brukar säga: Om man förväntar sig det värsta så brukar det sluta med det bästa.

Alltså. Inte alltid så. Men ibland är det fan så.

Imorse förväntade jag det värsta. Jag samlade krafter för att svara på allas frågor. Men när jag kom hem.
Ingen hade frågor, ingen ifrågasatte mig, ingen klagade, ingen. Jag fick ett sms av K. Ett bra sms.
Nästan stolt över honom för att ge mig ett sånt vettigt sms. Uppskatte det.

Nu ska jag göra lite hundra skoluppgifter.

PUSS PÅ VÄRLDEN :*

Man kan säga att jag har en nattlampa. Inte för att jag är mörkrädd, men för att jag är fruktansvärt morgontrött. Det gör så ont att tända lampan och få en dundrande blixt mitt i själen av mitt öga. Det gör ju bara ont.

Inatt var det skillnad. Inatt behövde jag mörker, jag ville sova tungt helt enkelt. Det behövdes. Fast om månen lyste in i rummet, så att allt bllev blått och kallt. Så fanns det inte flytande tankar. Inatt ville jag bara sova, och slippa vakna om och om igen. Så här bra har jag inte sovit på länge.

Men jag vaknade. Kolsvart i rummet. Man såg att det var påväg att bli morgon. Alarmet slog igång. Min tröstlåt just nu.

Stängde av.

Läste sms.
"Om du inte redan fattat det så vill jag väldigt gärna att du raderar bloggen" 

svarade, sprang upp och tände lampan. Sprang mot laptopen och slog igång.
Mitt mål var att tabort inlägget. Men tänkte. Det är få ord. Och personerna som läser det, bryr sig egentligen.
Det kanske är elakt. Men man kan inte gömma allt. Det må göra ont. Men ibland måste man riva av plåstret.

Så jag bestämde mig att skriva vad som gjorde allt till det är nu. Tvingar du mig att tabort det, så vet jag inte vad.  Jag vet att gör ont. Men jag kan inte fortsätta. Vi behandlar oss olika. Du kanske vill vänta ett tag innan plåstret kan lätt rivas av. Utan smärta. Jag vill få det gjort och gå vidare.

Jag skrev klart. Hoppas att folk ska förstå. Sätter igång musik. Fixar mig iordning.

Nu är inte morgonmörkt ute. Nu syns det att snön är vit och det kommer bli samma väder som det har varit i två dagar nu.

BRRr, BRRr.
"Tabort det bara"

Jag tog inte bort det. Men jag tror inte han har läst det andra. Jag skiter att det är privat. Jag måste skriva av mig och det enda stället som känns bra att skriva ut på, är Loading. Jag har mina bekanta där. Där är det folk som faktiskt bryr sig. Helt knasigt. Men sant.

Det här gör mig aptitlös. Men tanken på att bara sluta äta skrämmer mig. Så jag tvingar i mig en hallonyoghurt. Jag känner mig rätt patetisk. Här sitter jag, liksom. Sårat en person jag gillar mest. Och äter yoghurt.

Börjar skolan 08:45. Klockan är halv nu. Borde gå. Ska nog bara vara ensam idag. Ta det lugnt. Tänkte dra hit grannen s att jag skulle kunna sluta tänka på allt.

Men jag känner bara att det är mig jag behöver just nu. Och lite tröst ifrån min mor. Som kommer hem ikväll.

Jag kommer blogga imorgon om hur det gick sen.

Detta är min personliga blogg, och här får du tyvärr inte bestämma.

Hörs.
 

Jag älskar Bubbles. Men just nu räcker det inte för mig. Jag har ingen ork, vilja och lust att låta bubbles och jag må illa. Vad än som skulle hända. Så skulle någon av oss göra det. Visst, nån kommer nog säga att "Det är därför ni har varandra".

Jag trivdes bra med Bubbles, och Bubbles med mig. Men jag känner just nu att jag inte ska vara i ett förhållande. För det har gått för fort. Och jag mår ganska dåligt av att han är såpass långt bort. Jag har fått ångest när jag har fått tanken på att han är långt bort och jag inte kan prata med honom öga mot öga när vi har behövt det. Jag mår bara dåligt av att flacka upp och ner mellan Hudiksvall och Stockholm. Man blir bara känslig av allt distansförhållande. Det piggar inte alls upp. Ibörjan så kände jag att det var värt det. Värt väntan. Men jag kände tillslut att jag inte kan vänja mig med ångest. Jag är en ganska kinkig människa när det gäller känslor. Speciellt när det är de som gör så att man mår dåligt. Men nu har jag bestämt mig, jag hellre vill go solo.

Om jag har varit elak, för att berätta för er, så får ni gärna ursäkta mig. Jag ville bara få det gjort så jag slipper sitta flera månader och planerar detta. Det är som att riva av ett plåster. Ungefär.

Och allt detta kan man säga är mitt fel. Eller hur man ska säga. Jag är rätt ung jämnfört med Bubbles. Visst, ynkla fyra år. Men våra liv är rätt olika, så det gör det allt olika. Men jag är ung, och detta är mitt första förhållande. Klart att mina känslor är skyhöga och när det händer nått, så flyger dom ner, bara ligger, och surrar. Det surrade på en situation, men då träffades vi igen och det blev bättre. Men så åkte vi ifrån varann och allt kändes MYCKET VÄRRE. Jag kan helt enkelt leva med ångest och dessa känslor jag har. Speciellt när allt pågår just nu för mig. Jag visste inte att de grejer jag har på mig just nu, skulle komma just nu.

Förlåt om jag inte har skrivit nått sånt här förut, men som sagt. Jag har mycket att tänka på och att göra. Vi båda har. Så det blev inte av. Tills Bubbles skickade ett sms imorse.

Om bubbles älskar mig måste han förstå. För att det är nog så, att jag älskar honom så mycket, så jag bara ser fel, så jag bara mår dåligt, och hellre vill vara ensam. För jag är en person, som älskar folk för mycket, och litar på dom på hundra procent.

Som jag har sagt förut: Livet är helt enkelt tungt ibland.

Jag tror inte att vi båda vill att någon i ett förhållande ska må dåligt. Men ibland händer det. Och ibland måste man respektera det.

Hårt. Men nu har jag bestämt mig.

....Att det är bäst så.

Jag hoppas att ni förstår bättre nu. Du med Bubbles.

Jag mår nästan lite illa av att jag återhämtade mig fort. Hört att jag är rätt stark och inser saker och ting ganska fort. Det hänger väl nått i det. Eller nått.

Jag har helt enkelt bestämt mig.

Du är i en ålder där man vill ha ett seriöst och stabilt förhållande. Men det kommer inte funka om man bor såpass långt bort. Jag är i en ålder där man vill uppleva och inte stanna tiden. Och jag har inget behov av ett förhållande. Och inte redo heller. Jag är för tusan 16 år. Jag vill inte planera ett förhållande som ska varar förevigt. Jag älskar Kennet, därför gav jag det en chans. Men som sagt, jag är helt enkelt beredd, eller nått. Och jag är inte den du söker, fast om du tror det.

Jag mådde illa ibörjan, men det smälte in när jag fick prata om det med en kompis. Jag klarar mig, jag är en rätt stark person. Du kommer göra det med. Promise!

Livet är tungt ibland, helt enkelt...

Punkt slut.

förlåt för att allt låter så fel ):

En kväll, en sådan där kväll då man inte vill vara. Man vill bara ta det lugnt. Men då kommer folk och trycker på känsliga knappar. Och man blir tyst och nedstämd. Man känner sig som en sten och man andas bomull. Talar ut med sin bror för första gången.

Har du något stöd egentligen, syrran?

Andas in, djupt, inser att man  är ensam och blir plötsligt gråtfärdig.  Blir erbjuden lite stöd. Och det känns plötsligt mycket bättre.

Men nu står jag här. Allt är upp till mig. Inget stöd. Jag har inte fått det förut, varför skulle jag få det nu. Erbjudande har kommit. Men det är mest generösitet. bara för att vara snäll, eller bara visa lite medkänsla. Allt det känns så falsk. Jag uppskattar det. Men jag skulle helst vilja tala ut med någon som jag känner bäst, eller till den som skulle göra detsamma till mig.

Jag är inte olycklig. Lite kanske. När jag tänker på vissa saker. Annars är jag ganska nöjd med saker och ting. Men jag tror att det är fr mycket på G och behöver lite tid med mig själv. Om det inte händer kommer jag försvinna in till ett migränshål. Spy av pain och sova bort dagarna. Inte igen.... ):

Nu ska jag koppla bort världen, sova och förbereda mig för en ny dag och ännu en till skolvecka.

Jag mår skit, men det går över tillslut.     

Jag känner mig ganska förlamad. Ganska patetisk. Det är inte synd om mig, och jag vill inte absolut inte klaga. Jag har för mycket att göra och tänka på. För många begär. För mycket ansvar. Först och främst. Pengar. Det brukar vara det vanligaste problemet någonsin. Men jag behöver det. Nu när man ska dra iväg och uppleva. Oroa sig hur man ska klara sig där, och hur man ska klara sig här. Men ja, det fixar sig nog. Hoppas jag. gah.

Jobb till sommaren. Jobb mot hösten.

Jag ska flytta. Flytta ifrån mig. Flytta ifrån minnen. Kommer kännas tungt, men jag klarar mig. Det är en del av livet och jag förstår att min mor inte kan betala denna lägenhet. Men jag har mest ångest över att jag ska flytta till norrlandsljungeln. 
Där kommer jag ruttna och bli deprimerad. I Maj kommer åka tidigt därifrån till skolan, och kommer hem sent. Ska i och för sig bo där i maj och över sommaren bara.. Men man har inte den till gång till saker som denna lägenhet.

Japan-planer. Talar lite för sig själv litegrann.

Skolan. Alla begär, alla matar på och jag får denna mat i fel strupe. migrän migrän migrän

Bekanta och kära begär också. Men jag har ingen ork kvar.