TUMBLR
Jag lämnar den här bloggen för att byta till tumblr.
Den kommer fortfarande vara uppe, men kommer inte lägga upp någonting.
http://sagaofsarah.com/
YELLOW!
Måndag.
Söndag.
Helt galet.
Jag har inte bloggat på evigheter. Det vet ni.
Jag har inte så mycket att säga om mig just nu. Jag skall göra det som sig skall göras. Snart tar man studenten och lektionerna blir bara färre och färre. Jag tänker på vad som skall hända här näst lika ofta som jag blinkar. Det händer inte så mycket i mitt liv helt enkelt.
Men glad är jag ändå. Bara så ni vet.
Från en mor, till en dotter.
Ögon glittrar.
- Vad ska vi hitta på?
Där föds längtan.
-Jag vill! Jag vill leva!
Jag vill bli som du.
Jag vill bli som du.
Vara som du.
- Kom så klättrar vi upp i trädet tillsammans.
- Vi gömmer oss för dom som inte är som vi.
- Vi gömmer oss för dom som inte är som vi.
Hand i hand.
Du förstår mig.
Jag förstår dig.
För oss finns en värld.
Där ögon lyser.
Där vi vågar leka, utan rädsla.
Och det får inte ta slut.
Stockholm
Är just nu i Stockholm och lever livet.
Om ni vill veta alltså.
@33947
Barcelona.
Det är inte så många som vet detta, men jag smet ett viss antal dagar till Spanien - Barcelona.
Ångrar ingenting.
Tog tåget som gick klockan 05:56.
Hamnade i Stockholm, och passade på att sträcka på benen en snabbis.
Och köpte frukost på Pressbyrån.
Solen lyste upp Central stationen sådär magisk. Men jag fick lämna det och ta tåget till Nyköping!
I Nyköping fick jag vänta väldigt länge på att ta mig vidare till Skavsta flygplats, bara för att jag kom alldeles för tidigt, och ville inte spendera den tiden på en flygplats.
Och jag väntade 3 h på Nyköpings station. Meh.
Sen vid fyra, så bar det av. Barcelona - Here I come!
Sen var det till att överraska när jag landade. Åkte taxi in till Barcelona och överraskade C!
Man slutar aldrig överraska, så att säga.
Nu kommer det endast semesterbilder på vackra Barcelona. Kommentera om ni har frågor!
Sen har jag inte så mycket mer bilder.
Dagen efter sista bilden, då åkte jag hem till kalla Sverige.
Jag kommer förmodligen blogga om vad jag gjorde där och så. Mer detaljer så att säga.
Men nu ska jag sova för klockan är mycket.
Ciao!
Där jag sussar.
Matisse.
I will walk every step with this feeling.
Det här är nog seriöst mina dröm skor.
Hittade de på Etsy.com, men de kommer inte komma i mina händer, tyvärr.
/Fattiglapp/
Är jag ensammast i världen om att älska grönsaker?
Då jag är vegitarian, så är det nästan en självklarhet att jag proppar i mig massor med grönsaker. Men dessutom är det så att jag älskar grönsaker. Grönsaker är mitt lördagsgodis. Men detta inlägg handlar om hur jag insåg en grej.
Nu säger jag inte att jag är perfekt, vem är det liksom? Men när jag var på LIDL, för de har 12% billigare på grönsaks sortimentet, om man ska ta orden ur mun på dom. Så jag utnyttjar ju såklart detta tillfälle. Dagen var en torsdag och jag planerade att laga mat. Men fattiglapp som man är så står man där med en hundring kvar för mat, går runt och rotar bland grönsakerna för att kunna få hem så mycket som möjligt. Jag tänker inte på så mycket mer. Jag tänker grönsaker, grönsaker, grönsaker. Sedan när jag inser att det blir 25:- över, så köper jag mjölk och juice också. Så där i kön ställer jag mig med mitt grönsaksland i famnen. Jag tänker inte på något annat än mina grönsaker, fortfarande. Detta är ju vanligt för mig.
När jag har betalat och har packat i kassarna, inser jag att det är 30 minuter kvar tills bussen tillbaka hem kommer. Så jag sätter mig vid kassorna, och väntar. Och i brist på någonting och göra, tjuvkikar jag på andras varor. Fult av mig, kanske? Absolut, men det skadar inte allt för mycket att vara nyfiken. Iallafall började det med att en man och en kvinna köpte sju paket frysta pizzor, ketchup och en stor cola. Sen kom det en krystad morsa som skrek till sin son, hon köpte en stor fet köttbit. Sedan kom det ett yngre par: De köpte snus, cigaretter, fyra påsar chips, sex stycken energi dricka, bostongurka och cola. Och sen fortsatte det sådär. Ingen grönsak på bandet. Det enda jag såg som var grönt var en bukett rosor som en tant köpte till sig själv.
Jag kände mig ensammast i världen om att älska grönsaker. Man kan ju inte må allt för bra med all dess skräp till mat? Och det bästa är nog att jag fick mer för pengarna än tantaloran med två köttbitar.
Jag: 97:- (Och mitt kylskåp är fortfarande fullt!)
Kött-tanten: 295:-
Jag: 97:- (Och mitt kylskåp är fortfarande fullt!)
Kött-tanten: 295:-
1 - 0
Till Mig.
Men för att vara optimistisk.
Mer grönsaker till mig!
Mer grönsaker till mig!
Fredag.
Efter en lång dag på skolan, bestämde jag mig bara sådär gå och fixa tid hos optikern. Det är så att för ett år sen insåg jag att jag hade fel på synen, och skaffade glasögon för nästan ett halv års sen. Men jag känner att det bara blir värre och värre. Förr var det klart och fint, nu känns det som mina ögon har fått dyslexi. Inte konstigt då sist kom de på att jag har varsina fel på varsit öga. På ett är jag översynt, och det andra har jag brytningsfel. Men den 23e blir det till att göra om allting igen.
Dessutom så förlorade jag mina älsklings glasögon på en buss, och det tog mig väldigt länge för att leta över allt. Ringde varje dag i minst en månads tid. För liksom, jag fick betala nästan 3 lakan för de där jäkla bågarna. Denna gång ska jag betala försäkring. Iallafall. Jag går hos Specsavers och dom är lika trevliga som vanligt. Jag har plockat undan glasögon som jag vill ha, och så ska jag kolla synen igen. Känns bra, då jag inte vill ha tillbaka den förgrömmade migränen. Jag vill kunna läsa igen. Iallafall så har vi gobitarna här:
Visst är de fab? ♥
Milk and Honey.
Jag är riktigt sjuk. Sådär sjuk så man har ett tryck i huvudet, nyser varannan minut, snorar så fort du blinkar, yrar som en fluga flyger i cirklar och orken existerar inte. Tack och lov att det finns varm mjölk med honung, som silkes smekningar som lenar min hals. Nu ska jag försöka sova, fast om det inte har gått så vidare. Klockan är ju liksom tjugo över tre. Mina hostningar gör så att jag vaknar hela tiden :c Känns sjukt skönt dock. Det var väldigt länge sen sist jag var såhär förkyld. Kände mig lite utanför där ett tag.
Buenos noches, compañeros ♥
Dag 1: Skriv 10 saker om mig.
Sarah Victoria Yume Nordh
- Jag är Vegetarian. Tänkte börja med det som inte alla vet, men de som vet, är rätt medvetna om det. Jag blev det iallafall i England - Sommaren 2010. Bland alla tarmkorvar och fläsk som osade geggig fett, så började jag tänka på hur mycket jag äter kött. Jag älskar kött, det gör jag. Men åt det inte så ofta, så jag tänkte "Ja, här kommer jag inte vilja äta kött så varför testar jag inte?". Ett halv år senare så sitter jag här, clean och har aldrig mått bättre. Jag har gått ner ca 10 kilo, och känner mig 1000 kg lättare. Jag mår bra, och det finns nog inga ord som beskriver min kärlek för grönsaker.
Att se klasskompisarna rensa kycklingklubbor, eller farsan stoppar i sig en fet kotlett, så står jag där i bakgrunden. Obekväm och äcklad. Idag kan jag inte riktigt förstå varför jag åt bland djurskelett. Filéer förstår jag. Det är sjukt gott. Men att sitta på KFC och se alla slaffsa i sig ett kycklingben som det inte fanns en morgondag. Som en grupp zombies på ett nytt byte. Jag mår illa. Och spenderade en hel dag till att spy, bara för att se andra leka med benen som blev över. Srsly. Usch.
Dock saknar jag Kebab. Det måste jag erkänna. - Fun fact: Jag Somnar På Konstiga Ställen. Och det här ligger way back i tiden. Som liten hittade mamma mig på alla möjliga ställen. Jag har ingen sjukdom, eller någon slags störning. Bara att jag har känt för att vila ögonen, och sen har jag bara somnat. Jag kan inte räkna på fingrarna hur många baby-bilder som finns på mig när jag sover antingen helt slocknat mitt i ett rum på mattan, i en garderob, sittandes, i middagen - huvudet i massa spaghetti, bakom en gardin och etc. Jag har inte slutat heller. Jag vet inte hur många gånger jag har somnat i soffan, suttit som en ostkrok, och somnat i tangentbordet på laptopen. Jag har somnat ståendes mot en vägg när jag hade varit vaken 48 h. Jag har somnat på lektioner, mot folk, medans jag pratar i telefon, när jag har torkat håret och jag har somnat med kroppen halvt utanför sängen och jag har somnat tusen gånger på bussar. En gång när jag skulle åka ifrån tunnelbanan till bostadsområde med buss, så somnade jag och vaknade av att jag var på söder. Mind fuck. Då hade jag visst råkat ta fel buss, och... somnat. Det var helt enkelt bara göra om och göra rätt. Jag har nog tusen somna-historier. Bara fråga när du vill ha en!
- Jag är Beroende Av Skönhets-/Hygiensprodukter. Det är väl bara början om jag berättar att min sminknecessärs innehåll har ett värde på ca. 2000 kronor. Och den andra med andra produkter: 1000-2000 kronor. Beror oftast på hur mycket jag handlar på Lush, eller vilka hårprodukter jag köper. Och om jag fick bestämma, skulle det vara en högre siffra. Och paranoid som jag är över min hy, så har jag testat allt och läst om allt. Ifrån kemikalier till hemmaspa. Jag blir obekväm i själen om inte jag har det som behövs, och i vissa perioder har jag t.o.m. ansiktsmask varje dag. Hej, här kommer jag och låter psycho. Men för mig är det vardagsmat. Att använda mer eller mindre av sina pengar till sådant är för mig en grej som faller naturligt. Jag tycker om att ta hand om mig, helt enkelt.
- Jag är Ambitiös. Eller ja, aktiv, engagerad eller vad man ska säga. Jag har alltid någonting på gång. Har små projekt som en rastlös pensionär. Det kan handla om middagar, filmkvällar, jazzklubbar, museum och bara kanske ta en fika. Med folk, eller utan. Mer eller mindre. Dessutom gillar jag halv stressiga dagar. Känns som jag får mest saker gjorda då. Diska, sopa, duscha, plugga, jogga, meditera, laga mat och etc. När jag liksom får lite utmaning och schema. Men tro inte att jag är en kontrollfreak, för det är jag inte. Tar saker som de kommer, fast om de blir som man inte hade tänkt sig. Mañana, Mañana!
- Jag är Resesjuk. Om det är någonting som är väldigt typiskt mig, så är det nog mina äventyr. Ibland försvinner jag bara, och många har ingen aning vart jag är. Oftast i Stockholm, men ibland händer det att det blir nya resemål. Vad jag uppskattar mest när det gäller det här, är min mamma. Hon uppmuntrar mig till att resa. Sen jag föddes har min mamma pendlat mellan Hudiksvall och Eskilstuna. Varje lov eller bara en ledig helg så åkte min mor ner till mormor. Jag och mina bröder var med många gånger, och första gången jag reste ensam var när jag var 11 år, då åkte jag buss till Stockholm och mormor stod och väntade. Sedan dess har det inte slutat. När jag blev 15 år, så började jag med konvent, och jag åkte helst på alla jag kunde hitta. Det betyder att jag har varit lite här och där. Nu är det ca 2 år sen sist jag var på massor med konvent. Nu åker jag runt bara för att åka runt. Se Sveriges alla städer. jag har varit i Malmö och jag har varit i Luleå. Och jag har varit i många, många städer mellan. Och då har jag också varit i Gotland och Åland.
Tyvärr har man inte varit utomlands så mycket. Hittills har man bara varit i Danmark, England och Spanien. Men fler länder kommer det bli, och om jag känner mig rätt. Kommer det vara rätt snart tills jag får nya äventyr. - Jag är Blyg. "Säker på min osäkerhet", som sagt. Jag blir jätte lätt det där tredje hjulet som inte säger någonting, och jag vill säga massor, och vara mig själv. Men många gånger tar det stopp. Nu är inte jag sådär stel och pryd, som många kopplar blyg till. Jag är bara tyst liksom. Jag är jätte lätt att prata med, och jag är jätte öppen. Det är som att jag behöver dig vara lätt, för att jag ska vara lätt.
Jag har blivit bättre med åren, förr var jag tyst hela tiden. Sa inte ett knyst. Idag kan jag faktiskt beställa mat, prata med främlingar, ringa folk och t.o.m. vågar jag prata engelska med turister som frågar om vägen. Förut skakade jag på huvudet och ryckte på axlarna för jag vågade verkligen inte prata. Jag har svårt nu med, det händer liksom. Ögonkontakt och prata i telefon kan vara svårt, men bara ibland.
Roligt nog är jag inte alls blyg när man väl har lärt känna mig. Bara så ni vet. - Fun fact: Jag har testa alla hårfärger. Jag var 11 år första gången jag färgade håret. Jag färgade bort mina vackra blonda lockar till bronsbrunt. Sedan så lät jag mitt hår vara, med utväxt till öronen och färgade, urtvättade toppar så bestämde jag mig köra på stort. Jag färgade det till kolsvart, med blonda slingor. Sen får jag inte glömma att säga att jag har haft lustiga färger i håret som grönt, lila, blå och etc. Sedan blev det kolsvart, och långsamt förvandlades det till mörkbrunt. Sen så blekte jag det och gjorde det till rött. Sen orange. Sen råblont. Sådär tråkig gråbrun färg. Sedan blev jag silverblondin. Sen brunt igen. Sen är jag där jag är idag. Koppar röd. Funderar på att skaffa dreads, men då är frågan: Blonda eller röda?
- Jag är Medveten. Ibland känner jag att jag har fullkomlig kontroll över mig själv. Nu snackar jag inte om självförtroende eller något sådant. Jag snackar om att jag vet hur jag ska ta hand om mig, och hur jag själv funkar. Vart jag ska och vill gå, eller vad jag ska äta och när. Jag är säker på det jag vill, utan att vara en envis jävel.
- Jag har Fantasi. Då det börjar bli jobbigt att skriva mer så kommar jag bara på sådana här tråkiga saker. Iallafall, ett exempel: När jag är ute och går på kvällen, kanske är på väg hem ifrån bussen, eller bara kommer hem ifrån affären och jag var där på kvällen. Bara om det är mörkt ute, och stan är tom. Då flödar min fantasi om hur lilla hudiksvall är under en zombieattack, att i alla hörn kan det finnas en zombie, bara väntar på sitt föda. Och jag måste vara beredd med att försvar. Så jag tänker hur jag skulle göra, vid varje kant, eller skumma områden. Ibland tänker jag på hur våran värld skulle se ut om den var som 50-talet trodde. Flygande bilar, metallstäder, konstiga kläder etc. Eller mer som ghost in the shell eller akira stuk. Kanske metropolis? Någonting sådant. Skulle vara skit tufft. Det snurrar runt inuti mitt kranium.
- Jag har jätte svårt Att bli sur. Eller säga ifrån. Jag vet inte vad som händer med mig när någon är på dåligt humör, eller när jag själv är det, nästan så att jag sätter svansen mellan benen och skäms som en hund. Jag vill inte ta plats eller något sådant. Och om jag själv blir sur, så tyglar jag mig själv tills jag bölar. Jag kan inte höja rösten, och jag har svårt med att säga vad jag vill säga. Det finns ju tillfällen då jag har stått upp för mig själv, och många gånger så bryr jag mig inte alls. Men jag brukar oftast ta illa upp när folk blir sur. Speciellt för onödiga saker. Och varför vara sur liksom? Bara onödigt.
(Det här var sjuuuuuuukt svårt)
10 dagars-utmaning.
Hittade detta på en fin flickas blogg. Och kände "varför inte?". Bara för att jag är sämst på att blogga, så får jag en anledning till att logga in och skriva någonting nu. Såhär lyder denna "Challenge":
- Dag 1:
Skriv 10 saker om dig. - Dag 2:
Skriv 9 saker du skulle vilja göra i ditt liv. - Dag 3:
Skriv 8 saker du är intresserad av/hobbies. - Dag 4:
Skriv 7 saker du är rädd för. - Dag 5:
Skriv 6 saker du drömmer om. - Dag 6:
Skriv 5 saker du gör varje dag. - Dag 7:
Skriv 4 minnen du aldrig kommer glömma. - Dag 8:
Skriv 3 saker du stör dig på. - Dag 9:
Skriv 2 saker du önskar att du kunde göra. - Dag 10:
Skriv om 1 person som betyder väldigt mycket för dig.
Varje dag i 10 dagar ska jag skriva om någonting om typ mig och lite till. Lätt som en plätt.
Yla som en varg, eller dö som en kryp.
Det finns inget värre än att vara tio kronor fattigare.
När jag väl sitter och gör absolut ingenting. Jag kanske väntar på någon, eller bara vilar benen. När jag väl sitter där, så brukar jag kolla på folk som går förbi. Och jag kan inte stå emot att tänka "Undra hur deras liv är och har varit", "Jag undrar varför personen tar just den här vägen just idag" eller något annan nyfiken tanke. Har det slagit er?
Och när jag väl har suttit där och tänkt på det. Så inser jag hur självupptagna en stor befolkning är. Alla bara går, vill bara fram. Många tänker bara på vad de ska äta, eller alla tusen saker de ska göra den dagen. Om kaffekokaren är avstängd, eller när man ska hämta barnen på dagis. Vad man ska handla, och att man måste köpa nya byxor, för de andra fem har man haft för länge. Hur du ska göra på den där resan till Grekland, eller om du ska köpa den där nya Iphonen som alla har. Eller varför inte en ny handväska? Och varför inte en stock snus när du ändå håller på?
Rätta mig om jag har fel, men det där är väl någonting en vanlig människa tänker på?
Nu säger jag inte att ni inte ska tänka så. Det är bara mänskligt liksom. Jag gör det, du gör det, alla gör det. Men jag vill inte att man ska fastna i en cirkel, och glömma alla andra omkring en. Sluta tänka på dina planeringar eller din långa lista med problem.
Igår, så satt jag ute i Barcelona med C, och en mycket gammal dam kom fram till oss med en plastburk, med €1 i så skramlade hon försiktigt och bad om en liten krona. Jag brukar alltid ge tiggare någon krona. Till och med alkoholisterna i Stockholm. En gång gav jag till och med ett gäng pundare i England massa kronor, men de uppskattade det gott, och det är min tanke, att bevisa att det finns lite omtanke. Men idag hade jag ingen krona att ge. Hon bad flera gånger, men fortfarande, vi hade inga kronor att ge. Hon gick vidare och skramlade som ett vilset djur, bad efter en liten krona. Jag kunde inte sluta kolla på henne då mitt hjärta gick i tusen bitar när jag och många, många fler sa nej.
Ännu värre blev det, då folk inte äns la en blick på henne, de gick med näsorna i luften och bara fortsätte. Ingen omtanke, eller brydnad. De bara ville fram. Det var pinsamt och det var hemskt.
C skramlade fram €2, och jag letade i alla fickor och fick fram ca €2. Jag sprang över gatan, då hon hade kommit en bit ifrån oss, jag gick fram till henne och sa "Pardón!" då jag möttes av hennes rygg. Det skramlade till i plastburken. Och den blicken som jag fick. Och inte tala om det leendet.
Nu var hon 4 euros rikare (40 svenska ungefär) och hade råd till vad hon ville i affären. Tanken slog ju mig att nu kanske hon spenderade det på någonting som vi oftast tror att de spenderar saker på. Knark, sprit och sådant. Men när en dam, skrynklig som en elefant, har endast svarta tofflor som skor, kommer fram till mig och ber nästan om nåd. Så dömmer jag henne inte, och faktiskt inte heller de andra som tigger.
När jag gick tillbaka till C, och kollade tillbaka till henne så stod hon kvar med ett leende och vinkade.
Vad hon än har gjort, eller inte gjort, för att få stå där bland folk och tigga. Så bryr jag mig inte. Det jag bryr mig om är folk är allt för egoistiska idag och att vi behöver mer folk som bryr sig. Jag ber inte att ni lägger ner era liv. Jag ber er att ge bort en tia. Den tanten är inte den enda som tigger här i Barcelona. Och jag kan tänka mig att det är ingenting jamfört med andra länder. Många kan nog mycket möjligt valt det livet själv, eller har smakat på sina egna konsekvenser. Men vi alla har val, och vi alla gör misstag.
En man låg och sov i trapphuset för någon vecka sen, jag skonade honom med att bara kliva över honom och låta honom sova mot de kalla stengolvet.
Jag vet inte vad jag vill komma med det här faktiskt. Då jag inte kan ändra någon med en vägg med text.
Och när jag väl har suttit där och tänkt på det. Så inser jag hur självupptagna en stor befolkning är. Alla bara går, vill bara fram. Många tänker bara på vad de ska äta, eller alla tusen saker de ska göra den dagen. Om kaffekokaren är avstängd, eller när man ska hämta barnen på dagis. Vad man ska handla, och att man måste köpa nya byxor, för de andra fem har man haft för länge. Hur du ska göra på den där resan till Grekland, eller om du ska köpa den där nya Iphonen som alla har. Eller varför inte en ny handväska? Och varför inte en stock snus när du ändå håller på?
Rätta mig om jag har fel, men det där är väl någonting en vanlig människa tänker på?
Nu säger jag inte att ni inte ska tänka så. Det är bara mänskligt liksom. Jag gör det, du gör det, alla gör det. Men jag vill inte att man ska fastna i en cirkel, och glömma alla andra omkring en. Sluta tänka på dina planeringar eller din långa lista med problem.
Men det jag vill få sagt att vi har människor i världen som vi inte vill se. Dom som har det lite värre än oss själva. De får tänka på hur de ska klara sig en dag i taget. De som lever bland de blinda, självupptagna idioterna. De som har inte något annat att tänka på än minnen, vart de ska sova på natten, hur de ska kunna fortsätta och miljontals andra bekymmer som jag aldrig kommer kunna tänka utan att få stå i samma hål.
Ännu värre blev det, då folk inte äns la en blick på henne, de gick med näsorna i luften och bara fortsätte. Ingen omtanke, eller brydnad. De bara ville fram. Det var pinsamt och det var hemskt.
C skramlade fram €2, och jag letade i alla fickor och fick fram ca €2. Jag sprang över gatan, då hon hade kommit en bit ifrån oss, jag gick fram till henne och sa "Pardón!" då jag möttes av hennes rygg. Det skramlade till i plastburken. Och den blicken som jag fick. Och inte tala om det leendet.
Nu var hon 4 euros rikare (40 svenska ungefär) och hade råd till vad hon ville i affären. Tanken slog ju mig att nu kanske hon spenderade det på någonting som vi oftast tror att de spenderar saker på. Knark, sprit och sådant. Men när en dam, skrynklig som en elefant, har endast svarta tofflor som skor, kommer fram till mig och ber nästan om nåd. Så dömmer jag henne inte, och faktiskt inte heller de andra som tigger.
När jag gick tillbaka till C, och kollade tillbaka till henne så stod hon kvar med ett leende och vinkade.
Vad hon än har gjort, eller inte gjort, för att få stå där bland folk och tigga. Så bryr jag mig inte. Det jag bryr mig om är folk är allt för egoistiska idag och att vi behöver mer folk som bryr sig. Jag ber inte att ni lägger ner era liv. Jag ber er att ge bort en tia. Den tanten är inte den enda som tigger här i Barcelona. Och jag kan tänka mig att det är ingenting jamfört med andra länder. Många kan nog mycket möjligt valt det livet själv, eller har smakat på sina egna konsekvenser. Men vi alla har val, och vi alla gör misstag.
En man låg och sov i trapphuset för någon vecka sen, jag skonade honom med att bara kliva över honom och låta honom sova mot de kalla stengolvet.
Jag vet inte vad jag vill komma med det här faktiskt. Då jag inte kan ändra någon med en vägg med text.
Kanske att du ska inse, som jag, att
Det finns inget bättre än att vara tio kronor fattigare.
Det finns inget bättre än att vara tio kronor fattigare.
Fredag.
Jag har räknat alla mina skor. Och det är 25 stycken. Alla är antingen gamla gubbskor eller 60-tals klackskor. Om inte gamlare. Jag älskar mina gamla saker helt enkelt. Sen så har de kostat mig lika mycket som ett par nya skor.
Jag har varit hemma idag, och igår. Ni förstår. Jag lider av en mensvärk som kan döda 12 älgar som ett domino spel. Tur man haver så äger man voltaren-piller. En gudagåva från ovan! Tyvärr så kan mensvärken komma tillbaka, och då ligger jag och bölar floder. Idag åt jag en av mina favorit rätter: Min 5 minuters wook! Den är super enkel och super god. Så som de ska vara. Och inte minst sagt nyttig.
Nu ska jag åter gå till att lyssna på papsen som somnar till gränsbevakar program och sakna chokladbiten jag "råkade" äta upp idag.
Ciao!
