Yuniku

Robins verk. Smakar nog bättre än vad det ser ut. Fisk och potatis. Mosad med smör tror jag.


Här har vi en färsk kyckling soppa med färsk sallad. Självgjord och smakar som himlen! MUMS :D

Lite försening men här är bilderna iallafall!





... Sen sov jag över hos Sebbe. Det var najs. Lite trött var jag men det gick bra. Jag tror att jag gosade med honom i sömnen. Tror jag saknade en viss person litegrann hehehe :D Meneh, ja. Det var som sagt najs. Vi kollade på Don't mess with Zohan, Jag kollade på Project Runway och sen så kollade Sebbe på tv men min höft var för hög. Jag var ivägen >: Fy på mig. Och ja, vi sov bredvid varann, vi är najsiga vänner så vafan :D Men ja, det var najs..... SOM SAGT.
Varför jag sov över var för att min bror hade sin tjej över och dom ville vara ensamma, slutade med hon sover över såatteh.

Jag är sjuk, förkyld. Jag förstår inte! Vad vill livet mig? Usch och tvi. Men en sak är ganska rolig. Jag fick blåsgatarr bla bla nånting också och ja, det känns ju som att man måste kissa HELA tiden och ehhehehehe, pinsamt men min G-punkt är väldigt känslig och ja, vad ska man säga. Den ligger nära kissröretgrejjset och hehehehehe, vad man ska säga, jag får både orgasmiska och brutala smärtor i allt i samma gång när jag kissar! hehehehe, det ni. Stort äventyr att gå och kissa hehehehehe men nu ska jag dra till skolan. PUSS PÅ VÄRLDEN OCH MITT IMMUN FÖRSVAR :D




HMmmmmmm..... jag ser en liknelse. Hm.

Kom FÖR TIDIGT till skolan. liksom... lol.




Städade byrån och hittade en gammal pälsmössa som är en gammal släktägodel.



Våffeldagen :*

Ganska brutalt roligt om man har det grymt tråkigt! :-D Jag vill ha en sådan där dräkt >:

Denna bok läste jag själv när jag var liten och nu är den i långfilm! Så jäääääävla bra!

Att sitta vid datorn, att bara sitta och inte göra någonting som man vill göra. Att sitta där, göra röven större än vad den är och ryggen krokigare och krokigare. Att sitta som en robot och bara knappra uppsaster och uppgifter dag in och dag ut. Att sluta tänka på livets goda stunder och bara vill göra saker gjorda. Och att somna med ingen verklighetsflykt.

En morgon. Solen sken och jag brydde mig inte. Ögonen kisade på grund av nyvakna jag är trött av att sitta till klockan tre på grund av den där dumma uppsatsen, solen skiner starkt mot snön på träna och himlen var målnfri och blåare än brorsans tapet. Ögonen svider, blöder näsblod för första gången på ett år, och en ständigt pumpande i bakhuvudet. Jag brukar vara brutalt morgontrött, men jag kände mig så omänsklig så jag var bara inställd på att sätta upp håret, ta på mig jeans och bara låta dagen långsamt bara pasera. Tog på mig jackan och mössan. Och gick ut.

Jag har ju fortfarande vett kvar så jag tänkte: Varför tänker jag inte lika mycket? Jag brukar ju tänka så mycket så jag somnar med blicken en gång per femte minut. Varför tänker jag inte på min omgivning? På det vackra vädret, och på mina känslor. Har jag blivit så själslös som jag har fruktat? Och sen gå vidare med ingen oro och hopp att det bara är en period som är lite trasig i kanten. Men fortfarande känna att jag inte har ett liv och att det känns fel.

Efter skolan. När man har fått fler uppgifter. Man kommer hem, ropar hallå för att se om någon är hemma. Ingen är hemma. Slänger böckerna på bordet, går in till rummet med de blå tapeterna, sätter igång datorn. Spotify är igång och man loggar in på msn. Och sen. Börja med den onda cirkeln. Att bara beskymra sig för skolan.

När jag satt där, lyssnade på beethoven och koncentrerade mig på den trista uppgiften man har på historian. Så tänker jag på... verklighetsflykten. Min mamma frågar alltid varför man sitter så pass mycket vid en dator som jag gör. Det är ju en verklighetsflykt och man vill ha tid med sig själv, i sin egna lilla värld online. Och jag märkte att jag hade tappat taget i det jag har varit mest rädd om. Tv-spel.

Jag kollade mig över axeln, in till mitt rum. Funderade i speed vad jag skulle spela. Stängde av ljudet och tröck på skärmen, och gick rakt in till mitt rum. Tog fram ett spel, och kände sig som ett barn som letar efter sitt påskägg. Sätter igång tv och försöker köra igång Bubble bobble.

Ingen signal.

Försöker igen, kollar alla sladdar, trycker på power knappen.

Ingen signal.

Ger upp och sätter mig i soffan. Tanken som räknas. Lägger mig ner och kollar ut på den himlen. Och somnar.

Det var min Måndag, det. Men det ger resultat att ge angagemang iallafall. Idag kom min mentor och svenska lärare fram och sa "Jag har läst din krönika! Verkligen bra, Sarah!". Och jag har skrivit ett CV. Yume goes McDonalds. Ska dra dit idag och prata med resturangchefen Jonas. Spännande.

Men efter det. Ska jag sätta mig på golvet, på den tussiga mattan, sätta igång spelet och tamme mig spela hela kvällen. PUSS PÅ VÄRLDEN!

/yume

Skulle vara ett CV här. MEN VAFAN JÄKLA FÅGELKISS DEN FÖRSVANN PRUTT JAG CUTTAR DATORN VAFAN ):

Helt okej tisdag. Har ingen systemkamera och kommer säkert aldrig ha det någe mer >: Får se. Men jag har min tegelsten kvar iallafall! ): Är trött, har gjort klart mitt CV och den skall in imorgon till mcdonalds. Hm. Ska bli spännande. Nu får ni se lite bilder ifrån idag. prutt.

Innan skolan




Efter skolan






Gjorde pannkakor till Asian Kung-fu generation musik och sen har man bara tagit dagen som den var. Nu ska jag kolla på skräckfilm och somna. PUSS PÅ ER

1


2

För att ta en paus ifrån allting så åkte jag med mamsen och papsen till landet. Tog kort på huset. Fast ja, först käkade vi hamburgare hos Nisses. Måste vara seriöst godaste burgaren! :D Han har hållt på så länge min farsa har bott i Hudiksvall och han har bott i Hudik: HEeeeeeeeeeeeeeeeeeeeela sitt liv! Det är awsome burgare. Dit måste vi gå någongång! Just det. Du. Och jag. Men ja, sen åkte vi till landet. Tog ett kort på valentina. SÖTAST :* Sen så drog vi till huset och jag knäppte kort. Sen satte jag mig i solen i flera timmar. MYSIGT. Detta inlägg är väl lite väl sent inlagt men ja, bättre sent än aldrig. Nu komere bilderr!

Papsen! :3







Huset:











Torsdagen skriver jag om sen. PUSS :*

För att det finns ingen bättre människa. Du är bäst och du får ursäkta mig att jag är lite osocial just nu. Saknar dig! Och ser fram emot att ÄNTLIGEN få träffa dig i sommar, din jäkel, haha <3 Nu laddar jag upp lite bilder som du har skickat! :-D Har ett dussin mer men ja, laddar väl upp bara ett par gamla och någon ny. Tack för att du finns!

Ne men srsly. Allt pluggande gör så att jag vill sätta mig i ett hörn och gunga i fosterställning. Jag har verkligen en pissperiod i mitt liv. Men endå inte. Känns förvirrande. Hm. Blandade känslor och allt. Imorgon. Ska jag göra klart ALLT. Så att jag ha en lugn helg. Imorgon blir det skridskor. Jag vill åka, men jag vet inte om jag orkar. Jag kanske låter patetisk men jag känner mig rätt svag. Och jag äter inte lika mycket som förut. Men det går nog bra snart igen. När det blir vår och man får lite mer energi. SKÖNT. Oh, well. ska snacka klart med köttis och sen sova. Tack. Puss. Natti :*

Alltså. Att läsa om vad folk har gjort om dagarna måste vara det tråkigaste >:
Att ba: Idag vaknade jag och ba lol jag var SÅ trött! Sen var det skola. Det sög. Nu har jag läxa fifan blä hejdå. VEM VILL LÄSA!? D: Hur gör man så att folk vill läsa? Srsly? Ska jag skriva om nått random så att folk lolar? Eller ska man skriva stegvis hur dagen har varit? Jag märkte att det var grymt tråkigt att läsa sånt iallafall. Kan man inte börja inlägget som TJOSVEJS VÄRLDEN denna dag har erbjudit mig skola, kattsallad och massa T-rex! Just det! Jag åt Tonfisksallad på skolan. Amanda och Stina lolade när jag imiterade en T-rex. Så jag fick göra det halva skoldagen. Det var fler som lolade. Och sen så gjorde jag en imitation på en guppy och en rädd guppy. Det var ganska HILARIOUS! :* HEhehehe, fifan vad roligt :D Skratt är verkligen nyckeln till ett härligt liv. En viss person jag är bekant med skrattar dock lite äckligt. Lite falskt. Såhär: hihi....hihihihihihihihi. fifan. Ett tag var det gulligt. Men det börjar bli lite förmycket. Som alla skoljobb. Jag skulle vilja proppa allt i sundsvall och göra värme av det. ger tammefan mer nytta >:

Idag åt jag bruna bönor och fläsk när jag kom hem. Fanns inget annat D: Eller jo, nudlar och typ, gröt. Men det var typ gott första sleven man åt, sen så försämrades konsistensen mer och mer och mer. Så jag gav det till brorsan ehehehhe :D Han åt upp det...! Om ni ville veta. USCH vad jag är sugen på att skriva seriös ELLER. Jag ska skriva om hinduismen på data tror jag. Japansk mytologi var allt för avancerat att göra en folder till. Det ba lol. Eller nått. Men uhm, ja, nu vet ni.

Jag älskar mytologi. Börjar bli värsta experten, ehehe :D Jag har lust att spela tv-spel. Funderar att göra en spelkväll med bara mig och mig. Och paj. Och sockerkaka. Och saft. Och min goda vän Tv:n. Men det får bli någon annan helg än denna för i denna så blir det Uppsala. Igen. Blir UC-möte och jag ska träffa Henrik :3 Trevligt. LÄNGTARR! :D

Imorse försov jag mig inte. Lyckat. För jag är alltid trött på Tisdagar. Men jag vakna, drog till skolan, efter min torra frukost. Hm. Men ja, lol. Det finns en genväg till skolan men den stigen hade dom BLOCKERAT MED EN BIG FUCKIN SNÖHÖG D: Jag ville göra en hadouken och gå igenom hålet som jag skapade. Men nej, jag fick gå runt. fittkruka.
Kom kanske 5-10 minuter försent. Hade form. Gjorde klart ett smycke. Tog ju material som kostade. 4kr per gram. Det blev 1.2 gram och han ba 6kr! And i'm like NOWAY! D: För att orka lol liksom det blir ju typ 4kr och 20 öre ju! Orka lura mig liksom. Ingen kommer undan Catwoman in förklädnad. >: Färdig. Nu får Amanda läsa. PUSS

Nu har jag varit duktig och gjort klart svenskan. En najsig krönika om det okända. Sen har man ju letat information om mytologi. Skulle göra lite historia. Några avancerade frågor därå. Sen har man ju matte. Men orka. Och jag har massa uppgifter att lämna in, men måste skriva ut på skolan. ORKA )-: Och Eva, min mentor och svenska lärare, har sagt att hon kommer ge mig ig-varning om jag inte lämnar in referatet. Jag har ju vg på alla andra uppgifter. orka, orka, orka, orka. Jag vill srsly dra härifrån. Annat land och bara vara en anonym själ som slipper sånt här. Det skulle vara så mycket lättare om jag hade lite tid att göra sånt här. Men man är aldrig ensam och måste alltid göra nånting. Och så finns det frestelser. Laga mat, städa, diska, fint väder, baka, tv-pogram, tv-spel. Jag har ingen lust att vara social heller. Men skulle kunna dra impulsivt och köpa pizza. Men PISSOAR PROV, som man har imorgon, hindrar mig att göra nånting impulsivt...! Jag kommer förvandlas till Hulken om jag inte gör nånting snart. Om jag kommer gå runt och tänka på skolan. Dag in och dag ut så kommer jag bli galen. Imorgon ska jag iallafall på stan och köpa en hatt. Har så lite pengar nu men jag måste faaaaaaaaaaaaanden ha den. Aja, puss och hej. Leverpastej.

Jag har börjat få massa idéer och börjar faktiskt tro att jag kan börja skriva den. Just det. En novell! Ooouuooh! Ehehehe, jag är så jävla pepp men jag vet inte om jag kommer orka skriva klart den. Men! Då har jag fått ännu en idé! Att jag skapar en till blogg och skriver ett kapitel varje söndag. Vad tror du? Kanske låter bra? Kaaaaanske.
Jag är inte riktigt klar med saker och ting. Såsom namn och platser. Så just nu heter folk som TJEJEN, KILLEN, PAPPAN, STADEN DÄR DET ÄR VACKERT, DEN LILLA BYN och så vidare. Namnet på Novellen är inte heller bestämd ännu.

Här ska det stå en rubrik. Av: Sarah Nordh

En dag bestämmer sig Huvudkaraktären Tjejen att få upplevelse. Trött på vardagen och hennes stränga föräldrar. Hon flyr ifrån dess rikemansstad hon bor i, sätter sig på första tåget och ser vart loket tar henne. Igenom kyliga skogar och själsvärmande, vackra ängar åker hon, men en by. Ingen speciell by. Men den fångar hennes hjärta. Det känns rätt. Där träffar hon en Man, vid namn Killen. Och Tjejens liv blir aldrig som förr. Magkittlande romanser, drömmar i upplevelse och all sagors innebörd. Men alla sagor kan inte vara allt för lycklig. Och allt det spännande ska inte blottas bara för att jag skriver det i min blogg. HÄHÄHÄ. Tro mig. Ni kommer vilja läsa den. Jag skulle lätt göra det. Och jag är JÄTTE kräsen när det gäller böcker.

Säg vad ni tycker. PUSS.

Bläddra ner om du vill ha helkropps bilderna. Jag är mullig, ehe, get use to it. FUCKELIFUCK! (:
 

Idag, på morgonen. I kylan. I den iskalla kylan. Så fotograferades jag. Hatten har jag inte köpt ännu. Men ja, blev inte så dåligt'eyy?

Idag var det fredag den trettionde. Den enda oturen jag har haft är att jag brände mig tre gånger när jag gjorde pannkakor. Dom var jätte goda! Ser lite fail ut men äsch, det är smaken som räknas. Men eh, ja. Fanns typ ingen underhållning så man satte igång finskradio och började lol:a. Det var rätt hilarious. EHehhehe. Jag vill läsa massa
mumin böcker. Men ja, när man åt pannkakor och lyssnade på finska hits så kände man sig PRETTY nordisk. Ganska roligt. Jag är ju inte direkt "typiskt" svensk.

Tänkt på en sak. Ingen svensk tar "Du är typiskt svensk" som en kompentar. Dom blir förolämpade och vill ge personen en käft smäll. Men i andra länder, t.ex. spanien, grekland och etc, det som en kommentar. Skäms vi för att vi alla har en volvo och tre syskon? Har allmän personrespekt och den svenska avundsjukan? Skäms vi för våra älgar som trippar över vägen, de vackra sommarängarna och den lyckligtlottade vintrarna. Jag själv skulle aldrig ta det som en kommentar heller men... Jag skulle nog inte må så illa av det. Jag skulle hellre ge någon en käftsmäll om någon sa att jag var en fullbordad svensson. För det är ju bara fel. PFFT. Skillnad om man sa det till någon som bodde i radhus, hade en volvo och åker ut på somrarna och campar. Har en katt och stutsmatta. Är iofs så farligt att vara en svensson? Man kan lika gärna säga "Du har ett pretty much normalt liv, svensken där" med en klapp på ryggen. Det skulle nästan vara samma sak. Jag tror att man inte vill ses som någon annan. Liksom. Vem är svensson? Jag vill inte vara någon svensson! Eller nått.

Men ja, många säger att jag ser ut som en Japan. Jag mår inte direkt illa av det. För att jag gillar Japan. Men alla japaner är inte direkt attraktiva. Såatteh. Men ja, jag vet inte. Ska jag ta det som en kommentar eller inte? För ni kan då säga "Du har ögon som en asiat/japan". Det skulle iallafall luta mot sanningen. Varför ta en genväg när man kan säga sanningen och få uppskattning?

Ja, allt hänger på diskution. Hur man säger saker. Hur man ser ut när man säger det. Det brukar jag ofta tänka på. För ofta. Hur jag ska reagera, hur jag ska svara, vilken tonläge. Utan att låta som en dumbom eller elakaste personen i världen. Dom enda labbkaninerna jag har är min familj. Om man ser hur dom behandlar mig så har det varit en framgång. Ingen hatar Sarah. Ingen säger emot Sarah. Alla kan prata med Sarah.

Jag kan ta ett exempel. Mina föräldrar. Har inget huvud för diskution. Jag har oftast fått hoppa in för att det inte ska bli nått onödigt tjat. Men ja, tillbaka till exemplet:
En dag i stallet. Papsen hade lackat sönder golvet och mamsen var besviken att papsen inte hade lagt till någon tid på det. För det såg rätt HORRIBLE ut. Hon sa att hon ville fixa det och papsen kränktes av "förolämpningen". Som det inte var. Det var bara fel tonläge. Han attackerade med att härma henne som ett barn.
Mamsen - "Kan inte jag få göra klart golvet? )-:<"
Papsen - "KAWN ÄINTE JAG FÅÅÅEUW JÖURWA KKLAEUWRT GÅEUWLET! BLEBLEWLEH" med en tunga utsläppt.
Jag som hör allt suckar och gör den största facepalmen på denna jord. En sak som jag lärde mig engång på drama. Gör det ALDRIG till en barnnivå. Och försök ALDRIG att låta som att du är bättre eller mer som en "förälder"-tonläge. Att du har makt. Det kommer göra allt till spillo.

Tillbaka till mina föräldrar. Min mor gick iväg med bestämda steg till fikarummet och samlade sig. Jag var kvar och frågade min far "Kan jag få fråga vad som är problemet" med en lugn röst. Han svarade bestäm att det var inget problem. Bara hennes tjat. Han sa det välsigt aggresivt. Som om jag hade gjort något. Jag andades in för att inte få samma tonläge. För att det smittas. Det är en av våra fel här i världen.
"Varför höjer du rösten till mig?"
"JAG HÖJ.. Jag höjer inte rösten."

OWNED ELLER VADÅ? Alltså. Det funkar ju så jäkla bra. Det där problemet med golvet fixade sig. Dom pratade om det senare och ja, mamsen ska få fixa golvet och blah blah. Orka om ni läser detta. dojsaiofj. Jag bjuder på pannkaka om ni läser klart detta. SRSLY.

Nu kommer en meningslös bild!

Bara för att.

Dry your eyes - Kingston

I Maj flyttar jag tillbaka till mina föräldrar. Tänkte bara visa lite bilder ifrån när jag åkte dit och hjälpte till. Bilderna är tagna 3 mars.


Osminkad, oh yes.


Man ser övervåning/loftet och undervåningen där vardagsrummet är.
Här ska jag spendera en hel del i år.


Undervåning på andra sidan + en mamsen.

Uhm, ja. Dit ska jag flytta. Nån dag ska jag ta bättre bilder. Men ja, jag ska bo på ett loft med en undervåning. Ska ju såklart bli hur mysigt som helst. Bo på landet och så. Kanske lite långt till skolan MEeeeeeeeeeen jag klarar mig. Detta ska ju bara vara över sommaren. Ska bli skoj. Nu vet ni hur saker och ting ser ut iallafall. Huset är inte klart ännu men ja. Snart så. NU VET NI. PUSS PÅ VÄRLDEN

Att påbörja nått, men avsluta det innan slutet.
Att få det bästa för dig, men veta att det finns bättre.
Aldrig få det man vill, men vara tacksam endå.
Riv ditt plåster. Spring.
Dröm dina drömmar med fötterna på dess mark.
Höj din syn för den klara dagen och le. För du vet vad du vill.

Tänkte att det skulle vara roligt att skriva lite kärlekshistoria. Alla killar som jag har blivit betuttade i och alla killar som har tagit en plats i mitt hjärta. Och jag tänkte börja ifrån början.

Hos dagmamma, jag fick inte plats på dagis, så ja.... Det var en pojke där som hette Gustav. Jag gillade honom jätte mycket men vågade inte prata med honom. En kille Jesper som jag gick dagmamma med. Han gillade mig. Och vi var typ grannar också så jag lekte med honom rätt mycket. Men fast om jag gillade Gustav så blev jag "ihop" med Jesper. Jag gillade honom med. Vi kollade på 100 dalmatiner och drömde oss bort. Vi ville ha ett hus i London och skaffa hund. En dalmatin faktiskt. Oväntat, eller hur? Senare i livet skaffade jag mig det faktiskt. Men ja, då hade jag hunnit tröttna på Jesper för att hans bror som var ca 2 år äldre gillade mig med, och två killar, speciellt brorsor var för mycket för mig. Så jag slutade vara med Jesper och lät vårann relation växa ifrån varandra. Gustav blev jag aldrig nått med och jag ser han rätt ofta nu på gymnasiet i korridorerna. Han kommer nog inte ihåg mig och jag brukar inte tänka på honom direkt.

Sen så träffade jag en annan grannpojke som en av mina bröder var med mycket. Christian hette han. Jag var med hans lillasyster ganska mycket. Chalotte hette hon. En stor del av tiden så var vi skilda, men en dag när min bror var upptagen och jag var med Christians lillasyster så var han med också. Eller han försökte vara med oss men vi ville ju inte vara med pojkar. Eller ja, rättare sagt ville inte Chalotte vara med sin storebror. Det var en våningsäng i rummet. Chalotte klättrade upp och vi lekte nån annorlunda barnfantiserad lek. Christian kom in och pratade. Han slog vad om att jag inte vågade pussa honom. IS THAT AN CHALLANGE!?..... det blev typ så. Jag sa att han skulle blunda och det gjorde han.
Jag kollade på honom när han spände hans ögon så mycket som han kunde och puta med läpparna så att dom skulle lossna. Jag kollade på honom och ville göra det så fort som möjligt. Det sa en sekund och så var det klart. Jag fnittrade och Chalotte sa "BLÄ!". Sen så började han verkligen bli klistrad på mig. Han ville till och med se mig naken. Han var kanske 8 och jag var kanske 4-5. LOL, liksom? Så jag slutade vara med dom. Dom var mer whitetrash än vårann familj var. Deras morsa var en satmara så jag plockade hennes fina och enda blommor hon hade. Gav dom till min mor och slutade vara med dom. Träffade Chalotte och hennes mamma för en månad sen. Chalotte kan inte bli äckligare och bitchigare (personlighet). Precis som sin mor. Christian har jag ingen aning om hur han är. Han ser ju inte ut som han gjorde när han var yngre. Till och med katten skulle inte vilja släpa in det.

Sen började man skolan. Jag brydde mig faktiskt inte så mycket om killar. Var med en som hette Gustaw då och då. Han var ganska galen i dinosarier och petade näsan, sa det till alla och åt upp snorkråkan. Han vek sig till en kringla och åt hans tå naglar också. Men ja, om man kollar bort ifrån det så var han ju den bästa. Alla tyckte om honom fast om han hade en stor smörklump på knäckebrödet vid lunch. Jag kom ihåg att jag var med honom hela tiden en period. Han ritade monster och tuttar. Han sa att jag också fick göra det om jag ville. Så där satt vi en rast.... Ritade tuttar. Sen när allt var klart så blev vi jätte rädda att fröken skulle hitta det så vi slängde det så fort vi kunde. Jag kommer inte ihåg om någon lärare hittade det. Men jag kommer ihåg att Gustaw blev busted en annan gång. Men ja, han flyttade efter ett tag och går nu i nian. Han fick gå om ett år. Han börjar nog gymnasiet mot hösten. Sist jag såg honom hade han svart hår, svarta byxor och allt för stor skinnjacka. Han är ju rätt tanig och kort. Så det såg bara fel ut. När han var liten så hade han nästan vitt hår. Hm. Aja. Det var Gustaw det. En av dom jag kommer ihåg strongt ifrån min klass. Han gjorde så att jag slappna av faktiskt. Jag hade det lite svårt med grupperingarna i klassen. Var, så att säga, lite utstött och sprang mellan dom hela tiden. Fast om vi bara var barn så kan man ju tänka. Att man är sig själv och endå blir omtyckt. Fast som barn. Där allt var i rankning.

Hm. Sen var det ju så att man började sjuan. Före sjuan... Inte äns i sjuan så hade jag någon som gillade mig. Såg ju ut som ett troll och alla blev bara äcklad av mig. Fyfan hur man såg ut. Och självförtroendet var ju också dess värre. Men ja, man kan säga att jag fick en kick i sjuan och började tänka på stilen. Men jag var ganska kär i en kille som hette Jonas. Jonas Hejmer till och med. Men det slutade med att han blev värsta fjortis men ja, schysst. Men fjortis. Han är en av dom som bor på slumområde och som kan slå ner en snubbe bara för att han inte hejade på Djurgården. Eller Hammarby. Eller vad det nu han hejade på.

Men en gång på idrotten. Då såg honom på idrotten. Blev kär på direkten. Det var på Juldansen kommer jag ihåg också. Efter skolan så frågade jag min bror vad han hette. Olle sa han och efter det så var världen gjord på rosa moln. Jag kommer ihåg hur jag kollade efter honom i skolan. Letade upp hans korridor och försökte se snygg ut när han gick förbi.
Jag hackade in till min brors msn och tog hans msn, och addade. Han frågade vem jag var och jag sa att jag var lillasyster. Min störrebror var i ett band och ja, Olle var ett fan av min bror. Dyrkade honom lite. Så han blev glad att han fick prata med lillasystern. Vi snackade då och då. Sa hej på skolan då och då. Jag var väldigt nerkärad och kände mig som en idiot efteråt. Istället för att säga hej och halvspringa därifrån som att jag skulle ha bråttom. Så ville jag bara trycka han mot väggen och ge hans livskyss. Men det blev inte av. En dag så träffade jag på han på boa. Vi kollade på hårdrocks och punkskivor tillsammans. Kallpratade litegrann. Jag gick för att kolla tv-spel. Han följde med. Sen skulle jag hem. Han öppnade dörren åt mig och sen så sa man bara Hejdå. Kom hem med ett stort leende. Hans närvaro gjorde mig skakis. Efter ett tag. Slutade han prata med mig. Hjärtekrossande. Jag frågade min bror varför han var försvunnen. Min bror sa att han tyckte jag var äcklig. Min bror skämtade. Men jag trodde på det. Så där gick min värld under. Sanningen var att han slutade med mig pga WoW och hans dator hade pajat efter ett tag. Men ja, tro mig. Jag var väldigt, väldigt ledsen.

Sen så började jag vara med Stina och Jennie. Ett par tjejer som förändrade mitt liv. Det var väl i åttan. Jennies kompis Johan blev betuttad i mig. Och jag kunde inte tro mina öron. På den tiden så var man mörktklädd och lyssnade på Japanskaband och evenesence. Eller hur det nu stavas. Ja, man var lite Emo/gothic och ja, deprimerande stil. Jag var mest töntig och wapanesig. Men ja, tillbaka till Johan. Hos Jennie hade vi tusentals filmkvällar. En kväll så skulle man sova över. Johan var där och första gången blev man omfamnad. Man var ju okysst och hoppades att man skulle få en sådan också. Men nej, man blev omfamnad. Jag klagar inte. Jag kommer ihåg hur jag låg spänd och visste hur jag skulle göra. Men tillslut sa jag "Jag ska nog kliva upp nog", lämnade honom i rummet och gick ner till Jennie.
Men jag insåg kort att han var för deprimerande för mig. Han var ju snällaste människan. Men man tröttnar på självmordstänkare efter ett tag. Så jag sa att jag inte ville bli nått. Han sa att han försökte ta livet av sig i badkaret. Men jag visste att det var uppmärksamhetssökande. Men ja, Johan ser jag typ varje dag och vi är väl vänner. Inget ont mellan oss. Eller jo, jag tror jag hånglade med honom på en fest. Men då var jag full. Tänk. Jag fick min kyss av honom endå.

Sen kom Olle upp i mitt liv igen. I nian. Då snackade jag med honom igen. Ganska jätte mycket faktiskt. Och bestämde att träffa honom. Så jag sov över. Jag låg med underkläder, längst in, mot väggen. Den jäkeln vågade inte ta på mig och ja, inget hände. Morgon där efter var det skola och ja, han följde med mig till skolan. Fick en puss på pannan och sen gick jag in. Tänkte lite. Och sa "NAH", och ryckte på axlarna. Slutade prata med honom mindre och mindre. Ser han då och då på gymnasiet. Vi hälsar inte eller nått. Men ja. Hoppas hans liv är bra iallafall.

Sen kom Seeente! Haha, tänk om han läser det här. Haha. Oh well! Men ja, jag började gå på konvent och fick kontakt med Sente. Jag var askär i honom och försökte dölja det så mycket som möjligt. Jag kan tänka mig att jag framstod som elak ibland. Men ja, jag visste inte hur jag skulle reagera. Kände mig som den kille som drar i håret på de tjejer han gillar på dagis. Typ. Men ja, Sente var nog kär i mig med. Eller gillade mig.... Eller jag vet inte. Men han gav mig ganska mycket saker. Choklad när jag fyllde år. Jag vr så lycklig så jag fick tårar när jag hämtade paketet. Men det visste inte han. Men ja, det blev aldrig nått mellan Sente och mig. Firade Nyårsafton hos hans mamma med ett par till kompisar. Lovade att pussa Sente, Tan och Solis. Men det blev bara Tan. Han var närmast och ja, jag var alldeles för blyg för att pussa Sente. Efter ett tag blev han ihop med Vanessa och jag blev glad för deras skull. Fint par. Dom gjorde så att jag träffade eggnog. Amanda/eggnog är verkligen en skön person! Nu har jag inte pratat med Sente på ett långt tag. Tycker det är lite synd....
I och för sig så ändrade han sig efter han blev ihop med Vanessa och känns bara som ett besvär för honom. För han säger oftast "Åh nej inte du" när man ses. Tack för den? Ne, men jag klarar mig. Jag är glad över det som vi har haft! :3

Sen började ju Internet förhållandet. David. Ifrån Göteborg. Allt jag vill säga 9 månader. Ständigt snackande. Träffades och sen inse sanningen. Slukades av avund och ja, mådde inte bra. Kunde inte acceptera beslutet. Men i'm fine. Man lär sig. Men jag kunde inte prata med honom.

Undertiden jag var blind av kärlek för David så träffade jag Edvin. Efter jag slutade med David så var det bara Edvin som gjorde så att jag tänkte på annat. Edvin och jag har aldrig träffats. Han bor i Alingsås, lite utanför Göteborg och ja, man kan säga att han är min bästa vän nu. Men om jag fick chansen så skulle jag lätt bli ihop med denna människa. Men vi båda är medvetna att det är bäst att inte snacka om sånt. Jag tog Edvin lite förgivet. Jag ångrar det lite. Jag förlorade oskulden med någon jag inte kände. (men det var NAJS) men det var inte det jag ångrar. Eller jag ångrar inget heller. Men....

Jag träffade Kennet. Var ivrig och blev ihop med honom direkt. Och sa till Edvin att jag hade blivit det. Edvin fick en del att tänka på och ja. Jag var rädd att Edvin skulle hata mig för livet och ja... Jag sa "Jag kommer alltid komma ihåg dig". Jag var beredd att han skulle skita i mig. Som jag sket i David. Men fick svaret "Jag bryr mig inte om du kommer ihåg mig eller inte". Blev lite sårad. Men ja. Jag var med Kennet i en månad. Firade nyår och det var underbart. Han är lyckligt lottad att ha så fina vänner. Jag avundas. Verkligen. Men jag insåg att det var fel. Så jag avslutade det. Jag vet inte om jag kan säga att vi hade ett förhållande. Vi träffades 3 ggr. Och ja, vi hade ju känslor. Men jag tror att vi fyllde upp varandras tomrum. Och jag kände obehag efter ett tag. Men Kennet. Du är en underbar person. Jag ljuger inte när jag säger att felet är mig. Du hittar en underbar tjej hur lätt som helst.

Men ja... Just nu är ett läge som jag vill helst berätta om lite senare. Har inte klura ut det ännu.

Hoppas ni gillade detta inlägg. Lite mycket att läsa kanske. Men skitsamma. Jag bjuder på glass om ni orkade läsa igenom det.

Som ni ser, jag har aldrig haft ett äkta förhållande. Mest fjoll. Men jag är fortfarande ung och har minst 15 år på mig att sätta mig på plats. Sen känner jag behag i att vara oberoende. Oh well. Tjosvejs nu slutar jag skriva. Tack för att ni läste!