Yuniku

Man kan säga att jag har en nattlampa. Inte för att jag är mörkrädd, men för att jag är fruktansvärt morgontrött. Det gör så ont att tända lampan och få en dundrande blixt mitt i själen av mitt öga. Det gör ju bara ont.

Inatt var det skillnad. Inatt behövde jag mörker, jag ville sova tungt helt enkelt. Det behövdes. Fast om månen lyste in i rummet, så att allt bllev blått och kallt. Så fanns det inte flytande tankar. Inatt ville jag bara sova, och slippa vakna om och om igen. Så här bra har jag inte sovit på länge.

Men jag vaknade. Kolsvart i rummet. Man såg att det var påväg att bli morgon. Alarmet slog igång. Min tröstlåt just nu.

Stängde av.

Läste sms.
"Om du inte redan fattat det så vill jag väldigt gärna att du raderar bloggen" 

svarade, sprang upp och tände lampan. Sprang mot laptopen och slog igång.
Mitt mål var att tabort inlägget. Men tänkte. Det är få ord. Och personerna som läser det, bryr sig egentligen.
Det kanske är elakt. Men man kan inte gömma allt. Det må göra ont. Men ibland måste man riva av plåstret.

Så jag bestämde mig att skriva vad som gjorde allt till det är nu. Tvingar du mig att tabort det, så vet jag inte vad.  Jag vet att gör ont. Men jag kan inte fortsätta. Vi behandlar oss olika. Du kanske vill vänta ett tag innan plåstret kan lätt rivas av. Utan smärta. Jag vill få det gjort och gå vidare.

Jag skrev klart. Hoppas att folk ska förstå. Sätter igång musik. Fixar mig iordning.

Nu är inte morgonmörkt ute. Nu syns det att snön är vit och det kommer bli samma väder som det har varit i två dagar nu.

BRRr, BRRr.
"Tabort det bara"

Jag tog inte bort det. Men jag tror inte han har läst det andra. Jag skiter att det är privat. Jag måste skriva av mig och det enda stället som känns bra att skriva ut på, är Loading. Jag har mina bekanta där. Där är det folk som faktiskt bryr sig. Helt knasigt. Men sant.

Det här gör mig aptitlös. Men tanken på att bara sluta äta skrämmer mig. Så jag tvingar i mig en hallonyoghurt. Jag känner mig rätt patetisk. Här sitter jag, liksom. Sårat en person jag gillar mest. Och äter yoghurt.

Börjar skolan 08:45. Klockan är halv nu. Borde gå. Ska nog bara vara ensam idag. Ta det lugnt. Tänkte dra hit grannen s att jag skulle kunna sluta tänka på allt.

Men jag känner bara att det är mig jag behöver just nu. Och lite tröst ifrån min mor. Som kommer hem ikväll.

Jag kommer blogga imorgon om hur det gick sen.

Detta är min personliga blogg, och här får du tyvärr inte bestämma.

Hörs.