Yuniku

Jag älskar Bubbles. Men just nu räcker det inte för mig. Jag har ingen ork, vilja och lust att låta bubbles och jag må illa. Vad än som skulle hända. Så skulle någon av oss göra det. Visst, nån kommer nog säga att "Det är därför ni har varandra".

Jag trivdes bra med Bubbles, och Bubbles med mig. Men jag känner just nu att jag inte ska vara i ett förhållande. För det har gått för fort. Och jag mår ganska dåligt av att han är såpass långt bort. Jag har fått ångest när jag har fått tanken på att han är långt bort och jag inte kan prata med honom öga mot öga när vi har behövt det. Jag mår bara dåligt av att flacka upp och ner mellan Hudiksvall och Stockholm. Man blir bara känslig av allt distansförhållande. Det piggar inte alls upp. Ibörjan så kände jag att det var värt det. Värt väntan. Men jag kände tillslut att jag inte kan vänja mig med ångest. Jag är en ganska kinkig människa när det gäller känslor. Speciellt när det är de som gör så att man mår dåligt. Men nu har jag bestämt mig, jag hellre vill go solo.

Om jag har varit elak, för att berätta för er, så får ni gärna ursäkta mig. Jag ville bara få det gjort så jag slipper sitta flera månader och planerar detta. Det är som att riva av ett plåster. Ungefär.

Och allt detta kan man säga är mitt fel. Eller hur man ska säga. Jag är rätt ung jämnfört med Bubbles. Visst, ynkla fyra år. Men våra liv är rätt olika, så det gör det allt olika. Men jag är ung, och detta är mitt första förhållande. Klart att mina känslor är skyhöga och när det händer nått, så flyger dom ner, bara ligger, och surrar. Det surrade på en situation, men då träffades vi igen och det blev bättre. Men så åkte vi ifrån varann och allt kändes MYCKET VÄRRE. Jag kan helt enkelt leva med ångest och dessa känslor jag har. Speciellt när allt pågår just nu för mig. Jag visste inte att de grejer jag har på mig just nu, skulle komma just nu.

Förlåt om jag inte har skrivit nått sånt här förut, men som sagt. Jag har mycket att tänka på och att göra. Vi båda har. Så det blev inte av. Tills Bubbles skickade ett sms imorse.

Om bubbles älskar mig måste han förstå. För att det är nog så, att jag älskar honom så mycket, så jag bara ser fel, så jag bara mår dåligt, och hellre vill vara ensam. För jag är en person, som älskar folk för mycket, och litar på dom på hundra procent.

Som jag har sagt förut: Livet är helt enkelt tungt ibland.

Jag tror inte att vi båda vill att någon i ett förhållande ska må dåligt. Men ibland händer det. Och ibland måste man respektera det.

Hårt. Men nu har jag bestämt mig.

....Att det är bäst så.

Jag hoppas att ni förstår bättre nu. Du med Bubbles.