Yuniku

Tänkte att det skulle vara roligt att skriva lite kärlekshistoria. Alla killar som jag har blivit betuttade i och alla killar som har tagit en plats i mitt hjärta. Och jag tänkte börja ifrån början.

Hos dagmamma, jag fick inte plats på dagis, så ja.... Det var en pojke där som hette Gustav. Jag gillade honom jätte mycket men vågade inte prata med honom. En kille Jesper som jag gick dagmamma med. Han gillade mig. Och vi var typ grannar också så jag lekte med honom rätt mycket. Men fast om jag gillade Gustav så blev jag "ihop" med Jesper. Jag gillade honom med. Vi kollade på 100 dalmatiner och drömde oss bort. Vi ville ha ett hus i London och skaffa hund. En dalmatin faktiskt. Oväntat, eller hur? Senare i livet skaffade jag mig det faktiskt. Men ja, då hade jag hunnit tröttna på Jesper för att hans bror som var ca 2 år äldre gillade mig med, och två killar, speciellt brorsor var för mycket för mig. Så jag slutade vara med Jesper och lät vårann relation växa ifrån varandra. Gustav blev jag aldrig nått med och jag ser han rätt ofta nu på gymnasiet i korridorerna. Han kommer nog inte ihåg mig och jag brukar inte tänka på honom direkt.

Sen så träffade jag en annan grannpojke som en av mina bröder var med mycket. Christian hette han. Jag var med hans lillasyster ganska mycket. Chalotte hette hon. En stor del av tiden så var vi skilda, men en dag när min bror var upptagen och jag var med Christians lillasyster så var han med också. Eller han försökte vara med oss men vi ville ju inte vara med pojkar. Eller ja, rättare sagt ville inte Chalotte vara med sin storebror. Det var en våningsäng i rummet. Chalotte klättrade upp och vi lekte nån annorlunda barnfantiserad lek. Christian kom in och pratade. Han slog vad om att jag inte vågade pussa honom. IS THAT AN CHALLANGE!?..... det blev typ så. Jag sa att han skulle blunda och det gjorde han.
Jag kollade på honom när han spände hans ögon så mycket som han kunde och puta med läpparna så att dom skulle lossna. Jag kollade på honom och ville göra det så fort som möjligt. Det sa en sekund och så var det klart. Jag fnittrade och Chalotte sa "BLÄ!". Sen så började han verkligen bli klistrad på mig. Han ville till och med se mig naken. Han var kanske 8 och jag var kanske 4-5. LOL, liksom? Så jag slutade vara med dom. Dom var mer whitetrash än vårann familj var. Deras morsa var en satmara så jag plockade hennes fina och enda blommor hon hade. Gav dom till min mor och slutade vara med dom. Träffade Chalotte och hennes mamma för en månad sen. Chalotte kan inte bli äckligare och bitchigare (personlighet). Precis som sin mor. Christian har jag ingen aning om hur han är. Han ser ju inte ut som han gjorde när han var yngre. Till och med katten skulle inte vilja släpa in det.

Sen började man skolan. Jag brydde mig faktiskt inte så mycket om killar. Var med en som hette Gustaw då och då. Han var ganska galen i dinosarier och petade näsan, sa det till alla och åt upp snorkråkan. Han vek sig till en kringla och åt hans tå naglar också. Men ja, om man kollar bort ifrån det så var han ju den bästa. Alla tyckte om honom fast om han hade en stor smörklump på knäckebrödet vid lunch. Jag kom ihåg att jag var med honom hela tiden en period. Han ritade monster och tuttar. Han sa att jag också fick göra det om jag ville. Så där satt vi en rast.... Ritade tuttar. Sen när allt var klart så blev vi jätte rädda att fröken skulle hitta det så vi slängde det så fort vi kunde. Jag kommer inte ihåg om någon lärare hittade det. Men jag kommer ihåg att Gustaw blev busted en annan gång. Men ja, han flyttade efter ett tag och går nu i nian. Han fick gå om ett år. Han börjar nog gymnasiet mot hösten. Sist jag såg honom hade han svart hår, svarta byxor och allt för stor skinnjacka. Han är ju rätt tanig och kort. Så det såg bara fel ut. När han var liten så hade han nästan vitt hår. Hm. Aja. Det var Gustaw det. En av dom jag kommer ihåg strongt ifrån min klass. Han gjorde så att jag slappna av faktiskt. Jag hade det lite svårt med grupperingarna i klassen. Var, så att säga, lite utstött och sprang mellan dom hela tiden. Fast om vi bara var barn så kan man ju tänka. Att man är sig själv och endå blir omtyckt. Fast som barn. Där allt var i rankning.

Hm. Sen var det ju så att man började sjuan. Före sjuan... Inte äns i sjuan så hade jag någon som gillade mig. Såg ju ut som ett troll och alla blev bara äcklad av mig. Fyfan hur man såg ut. Och självförtroendet var ju också dess värre. Men ja, man kan säga att jag fick en kick i sjuan och började tänka på stilen. Men jag var ganska kär i en kille som hette Jonas. Jonas Hejmer till och med. Men det slutade med att han blev värsta fjortis men ja, schysst. Men fjortis. Han är en av dom som bor på slumområde och som kan slå ner en snubbe bara för att han inte hejade på Djurgården. Eller Hammarby. Eller vad det nu han hejade på.

Men en gång på idrotten. Då såg honom på idrotten. Blev kär på direkten. Det var på Juldansen kommer jag ihåg också. Efter skolan så frågade jag min bror vad han hette. Olle sa han och efter det så var världen gjord på rosa moln. Jag kommer ihåg hur jag kollade efter honom i skolan. Letade upp hans korridor och försökte se snygg ut när han gick förbi.
Jag hackade in till min brors msn och tog hans msn, och addade. Han frågade vem jag var och jag sa att jag var lillasyster. Min störrebror var i ett band och ja, Olle var ett fan av min bror. Dyrkade honom lite. Så han blev glad att han fick prata med lillasystern. Vi snackade då och då. Sa hej på skolan då och då. Jag var väldigt nerkärad och kände mig som en idiot efteråt. Istället för att säga hej och halvspringa därifrån som att jag skulle ha bråttom. Så ville jag bara trycka han mot väggen och ge hans livskyss. Men det blev inte av. En dag så träffade jag på han på boa. Vi kollade på hårdrocks och punkskivor tillsammans. Kallpratade litegrann. Jag gick för att kolla tv-spel. Han följde med. Sen skulle jag hem. Han öppnade dörren åt mig och sen så sa man bara Hejdå. Kom hem med ett stort leende. Hans närvaro gjorde mig skakis. Efter ett tag. Slutade han prata med mig. Hjärtekrossande. Jag frågade min bror varför han var försvunnen. Min bror sa att han tyckte jag var äcklig. Min bror skämtade. Men jag trodde på det. Så där gick min värld under. Sanningen var att han slutade med mig pga WoW och hans dator hade pajat efter ett tag. Men ja, tro mig. Jag var väldigt, väldigt ledsen.

Sen så började jag vara med Stina och Jennie. Ett par tjejer som förändrade mitt liv. Det var väl i åttan. Jennies kompis Johan blev betuttad i mig. Och jag kunde inte tro mina öron. På den tiden så var man mörktklädd och lyssnade på Japanskaband och evenesence. Eller hur det nu stavas. Ja, man var lite Emo/gothic och ja, deprimerande stil. Jag var mest töntig och wapanesig. Men ja, tillbaka till Johan. Hos Jennie hade vi tusentals filmkvällar. En kväll så skulle man sova över. Johan var där och första gången blev man omfamnad. Man var ju okysst och hoppades att man skulle få en sådan också. Men nej, man blev omfamnad. Jag klagar inte. Jag kommer ihåg hur jag låg spänd och visste hur jag skulle göra. Men tillslut sa jag "Jag ska nog kliva upp nog", lämnade honom i rummet och gick ner till Jennie.
Men jag insåg kort att han var för deprimerande för mig. Han var ju snällaste människan. Men man tröttnar på självmordstänkare efter ett tag. Så jag sa att jag inte ville bli nått. Han sa att han försökte ta livet av sig i badkaret. Men jag visste att det var uppmärksamhetssökande. Men ja, Johan ser jag typ varje dag och vi är väl vänner. Inget ont mellan oss. Eller jo, jag tror jag hånglade med honom på en fest. Men då var jag full. Tänk. Jag fick min kyss av honom endå.

Sen kom Olle upp i mitt liv igen. I nian. Då snackade jag med honom igen. Ganska jätte mycket faktiskt. Och bestämde att träffa honom. Så jag sov över. Jag låg med underkläder, längst in, mot väggen. Den jäkeln vågade inte ta på mig och ja, inget hände. Morgon där efter var det skola och ja, han följde med mig till skolan. Fick en puss på pannan och sen gick jag in. Tänkte lite. Och sa "NAH", och ryckte på axlarna. Slutade prata med honom mindre och mindre. Ser han då och då på gymnasiet. Vi hälsar inte eller nått. Men ja. Hoppas hans liv är bra iallafall.

Sen kom Seeente! Haha, tänk om han läser det här. Haha. Oh well! Men ja, jag började gå på konvent och fick kontakt med Sente. Jag var askär i honom och försökte dölja det så mycket som möjligt. Jag kan tänka mig att jag framstod som elak ibland. Men ja, jag visste inte hur jag skulle reagera. Kände mig som den kille som drar i håret på de tjejer han gillar på dagis. Typ. Men ja, Sente var nog kär i mig med. Eller gillade mig.... Eller jag vet inte. Men han gav mig ganska mycket saker. Choklad när jag fyllde år. Jag vr så lycklig så jag fick tårar när jag hämtade paketet. Men det visste inte han. Men ja, det blev aldrig nått mellan Sente och mig. Firade Nyårsafton hos hans mamma med ett par till kompisar. Lovade att pussa Sente, Tan och Solis. Men det blev bara Tan. Han var närmast och ja, jag var alldeles för blyg för att pussa Sente. Efter ett tag blev han ihop med Vanessa och jag blev glad för deras skull. Fint par. Dom gjorde så att jag träffade eggnog. Amanda/eggnog är verkligen en skön person! Nu har jag inte pratat med Sente på ett långt tag. Tycker det är lite synd....
I och för sig så ändrade han sig efter han blev ihop med Vanessa och känns bara som ett besvär för honom. För han säger oftast "Åh nej inte du" när man ses. Tack för den? Ne, men jag klarar mig. Jag är glad över det som vi har haft! :3

Sen började ju Internet förhållandet. David. Ifrån Göteborg. Allt jag vill säga 9 månader. Ständigt snackande. Träffades och sen inse sanningen. Slukades av avund och ja, mådde inte bra. Kunde inte acceptera beslutet. Men i'm fine. Man lär sig. Men jag kunde inte prata med honom.

Undertiden jag var blind av kärlek för David så träffade jag Edvin. Efter jag slutade med David så var det bara Edvin som gjorde så att jag tänkte på annat. Edvin och jag har aldrig träffats. Han bor i Alingsås, lite utanför Göteborg och ja, man kan säga att han är min bästa vän nu. Men om jag fick chansen så skulle jag lätt bli ihop med denna människa. Men vi båda är medvetna att det är bäst att inte snacka om sånt. Jag tog Edvin lite förgivet. Jag ångrar det lite. Jag förlorade oskulden med någon jag inte kände. (men det var NAJS) men det var inte det jag ångrar. Eller jag ångrar inget heller. Men....

Jag träffade Kennet. Var ivrig och blev ihop med honom direkt. Och sa till Edvin att jag hade blivit det. Edvin fick en del att tänka på och ja. Jag var rädd att Edvin skulle hata mig för livet och ja... Jag sa "Jag kommer alltid komma ihåg dig". Jag var beredd att han skulle skita i mig. Som jag sket i David. Men fick svaret "Jag bryr mig inte om du kommer ihåg mig eller inte". Blev lite sårad. Men ja. Jag var med Kennet i en månad. Firade nyår och det var underbart. Han är lyckligt lottad att ha så fina vänner. Jag avundas. Verkligen. Men jag insåg att det var fel. Så jag avslutade det. Jag vet inte om jag kan säga att vi hade ett förhållande. Vi träffades 3 ggr. Och ja, vi hade ju känslor. Men jag tror att vi fyllde upp varandras tomrum. Och jag kände obehag efter ett tag. Men Kennet. Du är en underbar person. Jag ljuger inte när jag säger att felet är mig. Du hittar en underbar tjej hur lätt som helst.

Men ja... Just nu är ett läge som jag vill helst berätta om lite senare. Har inte klura ut det ännu.

Hoppas ni gillade detta inlägg. Lite mycket att läsa kanske. Men skitsamma. Jag bjuder på glass om ni orkade läsa igenom det.

Som ni ser, jag har aldrig haft ett äkta förhållande. Mest fjoll. Men jag är fortfarande ung och har minst 15 år på mig att sätta mig på plats. Sen känner jag behag i att vara oberoende. Oh well. Tjosvejs nu slutar jag skriva. Tack för att ni läste!