Hejdå Hudiksvall, Hej Stockholm!


2 vackra veckor i mitt Stockholm.

Otis Redding



köpte en skiva igår!
5 albums för 199:-
KÄRLEK

Fluga och hatt.


Egon Schiele


1890 - 1918
Österriket
Expressionist

Jag valde Egon S. för att hans bilder är genialiska i mitt öga. Han är absolut en favorit hos mig. Hans tunga och grova linjer, färgerna och utmanande poseringar dig en helt ny värld från förr. Han föddes i Österriket och kom inte så mycket längre än hans hemstad Tulln och huvudstaden Wien. Det visades tidigt att Shiele var ett geni och hade väldigt litet intresse i studier. Han antogs till Wiens konsthögskola i 16-års ålder.


Det finns tyvärr inte mycket historia om Shiele, då han dog ungt på grund av influensaepidemin som pågick i början av 1900-talet. Han var pågående att skapa familj i Wien, men Edith Harms som bar hans barn dog i sjätte månaden och Shiele dog tre dagar senare.

- "Under Första Världskriget lyckades Schiele fortsätta sin konstnärliga karriär och under denna tid visade han sig vara en fantastiskt produktiv konstnär som fullständigt behärskade sina fulla potential. Wiensecessionen, där Schiele var en av de mest framträdande deltagarna och också utformade utställningens affisch, innebar en stor framgång för honom. Under sitt sista levnadsår ställde han därefter även ut i Zürich, Prag och Dredsen. "
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Egon_Schiele

När jag såg Egon Shieles verk
uppmärksammade jag hans pärlor. De poseringar och detaljer han har målat av var vardagliga men intressanta. Man kan leva sig in i duken. Med höstiga färger och kvinnliga former, så förvånar jag mig inte att hans arbete spred sig. Hans färger förtrollar mig och lockar mig till att önska mig minst 7 konstböcker om honom till julklapp.





Shiele var väl bekant en annan konstnär
ifrån Österriket: Gustav Klimt som är mycket känd över hela världen med sina fabulösa verk. Det var Shieles inspirationskälla och livskamrat.

Kyssen av Gustav Klimt.




EDIT
: Jag har skrivit fel: Det ska vara Schiele, inte Shiele. Men nu orkar jag inte fixa det så ni besserwissar får leva med ett litet fel steg!

Picasso - Grafikens hus - Mariefred.

 

Då jag missade sista dagen på Picassos sista utställningsdag här i Mariefred, så hyllar jag den utställningen som har inspirerat mig med att lägga upp ett blogginlägg som påminner mycket om utställningen. Denna utställning öppnade mina ögon, jag gick där i timmar. Jag vill också. Han är en riktig prick, den där Picasso. Och jag förstår att många ser honom som kubisten, men åh, det finns så mycket mer. Tack Mariefred!


Chain, chain, chain of fools.


Inne i mitt perfektionist-huvud.




Men... Alltså, jag tänker såhär...
Jag bryr mig om hur jag ser ut, det gör jag verkligen. Jag kan inte sluta schemalägga och planera hur jag ska uppnå den perfekta hyn, hur jag ska sminka mig, hur jag ska klä mig, vilka produkter och medel jag ska köpa, vilka kombinationer, vilka tvålar på Lush jag ska köpa hem, vad jag äter (jag tror att mat avgör mycket), vad jag ska lägga pengar på (för ibland måste jag välja mellan hårspray eller hårfärg, ny tischa eller köpa den där baskern som jag velat ha så länge) och så vidare.

(Jag skulle kunna skriva massor med exempel, men låt oss inte överdriva nu när ni endå läser)

Jag bryr mig inte om hur andra som ser ut.
Det vill jag få klart för er.
För det är liksom inte mina problem. Förstår ni?
För insidan är ju endå viktigast.
Väldigt klyschigt och Disney. Men det är ju sant!

Och hur ska jag egentligen tänka? Jag har ju levt med detta tänkande sen jag insåg mitt utseende i 7an, 13 år och med ångest över allt i hela världen. Jag såg i klassfotot, mellan mina uppiffade klasskompisar, hur fruktansvärt ful jag var. Allt var nytt: Ny klass, nya människor, nya salar, nya korridorer, nya regler, nya lärare. Allt var nytt. Och jag såg mig, stå där, se ut som ett troll. Inget nytt. Jag kommer ihåg att det var som ett klick i huvudet. Jag skulle bli shiny new.
Jag SKA se bra ut.


... Och bättrades gjorde det ju.
Men det slutade aldrig.



Little Black Dress



Hittade denna idag när mamma skulle pigga upp mig.
En "little black dress" ifrån sextiotalet. Det ser man på valet av tyg och märket.
Riktigt bra kvalité och visar de bästa av kroppen.
20:-

Tacka gudarna för de okunniga!

(Jag tycker att det är otroligt hur min hy kan se ut av en dyr foundation! Köpte en foundation för några veckor sen för 450 kronor. VÄRT DET)

Va sans un au revoir.


Sånt här gillar vi.



love it!


Just denna stund...

... Är jag på skolan och gör absolut ingenting.



vackert.


Fredag.





Bara för att.

Allt känns bra.


En av de vackrare dagarna. (Torsdag)





Igår hade jag en helt okej skolgång. Jag som ska fixa betygen i idrott behöver endast vara med 16 av 19 gånger. Det betyder att jag har varit lite bättre än många andra. Det blev jag riktigt glad över. Dessutom köpte jag en ny jacka och nya höst plantor.
(Köpte krukväxter istället för parfymen jag har alltid velat ha, du är en riktig dumsnut, Sarah!)

Värt att nämna att jag fortfarande gillar min mamma lika mycket som förut.
Hon är den finaste människan i världen.

Dessutom har jag inte skrivit om min bränna här. och såhär skrev jag på facebook:

Igår (28 september) när jag kom hem ifrån skolan, så kokade jag ris och gjorde vårrullar. När jag skulle hälla ut de kokande vattnet så brände jag två fingrar. Det gjorde ont hela dagen och jag höll på med aloevera och tog hand om mina arma två fingrar. Mot kvällen så var allt bra igen. Svullnaden hade försvunnit och det gjorde inte ont längre.

Då bestämde jag mig för att fira med en kopp te (åhja, mer varmt vatten), då slår jag ut det kokheta vattnet över mina ben och jag hade endast min skogshuggarskjorta på mig. Det slutade med att jag fick en svår bränna på mitt högra ben, inre delen (wth?). Jag har inte sovit en blund och tvingats springa upp hela natten för att byta ispåse.(Tillslut fick jag byta till frysta ärtor och glasspaket).

 Då är då frågan om jag ska till sjuksyster med orakade ben och dra av mig byxorna och visa min vackra svullnad? Eller ska jag gå hela dagen som en cowboy med skrevskav?

Nu vet ni på ett ungefär hur jag har haft det under mina brallor.

Iallafall, idag så städade jag ur alla mina saker. Och tänkte... Ni har ju ingen aning hur det ser ut hos mig, nu när jag bor så missanpassat hos mina föräldrar så det smäller om det. Iallafall, voila:




Ha en bra dag nu!
puss *:


RSS 2.0