Inne i mitt perfektionist-huvud.
Men... Alltså, jag tänker såhär...
Jag bryr mig om hur jag ser ut, det gör jag verkligen. Jag kan inte sluta schemalägga och planera hur jag ska uppnå den perfekta hyn, hur jag ska sminka mig, hur jag ska klä mig, vilka produkter och medel jag ska köpa, vilka kombinationer, vilka tvålar på Lush jag ska köpa hem, vad jag äter (jag tror att mat avgör mycket), vad jag ska lägga pengar på (för ibland måste jag välja mellan hårspray eller hårfärg, ny tischa eller köpa den där baskern som jag velat ha så länge) och så vidare.
Och hur ska jag egentligen tänka? Jag har ju levt med detta tänkande sen jag insåg mitt utseende i 7an, 13 år och med ångest över allt i hela världen. Jag såg i klassfotot, mellan mina uppiffade klasskompisar, hur fruktansvärt ful jag var. Allt var nytt: Ny klass, nya människor, nya salar, nya korridorer, nya regler, nya lärare. Allt var nytt. Och jag såg mig, stå där, se ut som ett troll. Inget nytt. Jag kommer ihåg att det var som ett klick i huvudet. Jag skulle bli shiny new.
(Jag skulle kunna skriva massor med exempel, men låt oss inte överdriva nu när ni endå läser)
Jag bryr mig inte om hur andra som ser ut.
Det vill jag få klart för er.
För det är liksom inte mina problem. Förstår ni?
För insidan är ju endå viktigast.
Väldigt klyschigt och Disney. Men det är ju sant!
Det vill jag få klart för er.
För det är liksom inte mina problem. Förstår ni?
För insidan är ju endå viktigast.
Väldigt klyschigt och Disney. Men det är ju sant!
Och hur ska jag egentligen tänka? Jag har ju levt med detta tänkande sen jag insåg mitt utseende i 7an, 13 år och med ångest över allt i hela världen. Jag såg i klassfotot, mellan mina uppiffade klasskompisar, hur fruktansvärt ful jag var. Allt var nytt: Ny klass, nya människor, nya salar, nya korridorer, nya regler, nya lärare. Allt var nytt. Och jag såg mig, stå där, se ut som ett troll. Inget nytt. Jag kommer ihåg att det var som ett klick i huvudet. Jag skulle bli shiny new.
Jag SKA se bra ut.
... Och bättrades gjorde det ju.
Men det slutade aldrig.
Men det slutade aldrig.
Kommentarer
Postat av: Anton Westin
sv: haha tack :D sjukt roligt att höra! underbara frågor du hade också, svar kommer inom kort :)
Postat av: SEIKE
Haha, det är läskigt hur mycket jag känner igen mig. Exakt mitt tänk. På pricken, i detalj.
Jag skiter i andra. Dock uppskattar jag när folk har samma intresse som jag - att leka med sitt utseende, men dömmer inte folk utefter det.
Dock händer det att jag inte går ut på dagarna för att jag mår så sjukt dåligt över hur jag ser ut, och inte känner att jag kommer någonstans med mitt utseende. Ibland känner jag att jag inte kan bli bättre. Att jag nått den perfektion jag kan komma till, och då brukar jag deppa ihop totalt... haha
Wall of text, men trots att jag visste det redan så var det skönt att läsa att man inte är ensam.
Trackback
