Yuniku

Men jag vill också sitta ner med familjen, nära och kära, i ett dekorerat vardagsrum med stearinljus och julgran. Jag vill känna lukten av granen, glöggen och stearinljusen. Höra rösterna av de jag gillar mest. Sitta under en filt i soffan och tänka på hur bra jag har det. Jag vill äta ifrån ett julbord som vi alla har slitit med hela dagen. Jag vill ta det lugnt och känna att jag har det bekvämt och fint. Jag vill kunna lägga mig och längta tills nästa år.

Just nu sitter jag ensam i mitt rum. Jag hyr ett rum av en bekant, som aldrig är hemma. Mitt sällskap är en gran som knappt är en meter lång, Spotify och tomma rum med en tystnad som nästan skriker. Jag sitter under täcket och jag har mina fula glasögon på mig. Håret uppsatt och fryser om mina tår. Min mamma jobbar, min pappa jobbar i holland och har varit där i två veckor nu. En av mina bröder är hos sin flickvän i Norrköping och den ena brodern bor allt för långt bort. Och här sitter jag, ensam och är en arbetsnarkoman. Lider av stress och det enda jag vill är att sova. Men gör knappt det. Och om jag gör det, sover jag för mycket.

Vi firar inte jul. Inte som man kanske borde.

Jag har bara minnen av suckningar, mungiporna är inte där de borde vara, somna i soffan, eller bråk när man kommer till julen. Önskningar att man vill därifrån eller bara försvinna i rök. Iallafall i en lång tid nu.

I år blir det att frigöra sig.