Yuniku

Idag gick jag till skolan med självkänsla. Jag kände mig bra igen. Kändes bra. Jag fick träffa en nia på svenskan som hette Frida. Jag satte mig bredvid henne för att hon satt med dom jag brukar vara med i min klass. Och jag presenterade mig oartigt på ett artigt sätt. Jag brukar glömma den oskrivna regeln som vi har i sverige. Inte för att vi tänker på det men vi har en oskriven regel. Att vi har respekt för den andra personen. Det är därför att vi inte hejar till någon vi inte känner, men som vi kanske endå går förbi varje dag. I vissa fall så kan man ju säga hej, men vi har fortfarande den där respekten.

 Men denna frida som jag presenterade mig för såg ut som att ta det bra. Som att det var skönt att jag kom och satte mig och började prata som att jag hade sett henne varje dag. Hon verkade väldigt jordnära och gullig. Kennet! Du har en konkuranss! Eelleeeerrrr.... Men ne, nu ska jag till mr polis, potatis gris! Det blir nog rätt spännande. Bye <3