Yuniku

Han heter Edvin. Min före detta bästa vän. Jag har kännt honom sen den 27 Maj för kanske två år sen. Och det första vi snacka om var hans födelsedag och gäddor. Jag har pratat en hel del i telefonen med honom (ibland varje dag), och inte prata om sms och msn! Edvin bor lite utanför Göteborg och är snällaste lammet i hela världen.

Men jag kommer nog inte säga mer än att lammet har beslutat sig att avbryta vårann vänskap. Helt och hållet. Det var en ganska dålig timing. Och saknaden efter hans närvaro saknas grymt, brutalt, jätte och super mycket så det kliar i fingrarna. Jag har försökt ringa och smsa. Men en sak jag vet med Edvin är att han är mer viljestark än vad jag är. Han raderade bort mig helt och hållet. Han bara försvann upp i rök.

Antingen kommer han aldrig prata med mig, för personer förändras ibland. Eller så kommer han börja prata med mig och förvänta sig att jag smällt allting. Och jag vet inte vad jag ska tycka! För vad jag än gör, känns det som att jag är dum i huvudet. Världens sämsta vän. Det känns som att han kommer hata mig bara för att jag tänker på honom.

Men om det är någon som har varit med mina stunder och varit där för mig, så är det Edvin. Det känns som att jag har förlorat en bror eller liknande. Och jag är inte så jätte bra på att vara en vän, för jag är ganska off.

Hoppas att han mår bra, för mig har han verkligen sårat. Men som vän, får jag helt enkelt gå vidare och sluta baka drama. Jag får bli en bättre människa och sluta vara så utanför. Jag ska försöka inte vara världens sämsta vän.