Yuniku

Jag känner mig ganska förlamad. Ganska patetisk. Det är inte synd om mig, och jag vill inte absolut inte klaga. Jag har för mycket att göra och tänka på. För många begär. För mycket ansvar. Först och främst. Pengar. Det brukar vara det vanligaste problemet någonsin. Men jag behöver det. Nu när man ska dra iväg och uppleva. Oroa sig hur man ska klara sig där, och hur man ska klara sig här. Men ja, det fixar sig nog. Hoppas jag. gah.

Jobb till sommaren. Jobb mot hösten.

Jag ska flytta. Flytta ifrån mig. Flytta ifrån minnen. Kommer kännas tungt, men jag klarar mig. Det är en del av livet och jag förstår att min mor inte kan betala denna lägenhet. Men jag har mest ångest över att jag ska flytta till norrlandsljungeln. 
Där kommer jag ruttna och bli deprimerad. I Maj kommer åka tidigt därifrån till skolan, och kommer hem sent. Ska i och för sig bo där i maj och över sommaren bara.. Men man har inte den till gång till saker som denna lägenhet.

Japan-planer. Talar lite för sig själv litegrann.

Skolan. Alla begär, alla matar på och jag får denna mat i fel strupe. migrän migrän migrän

Bekanta och kära begär också. Men jag har ingen ork kvar.